En humla gör ingen HIF-sommar
Härligt att se HIF lyfta, på utmärkta Olympia. Segern gjorde mig glad och stundtals fick jag se något som påminner om spel och organisation. Med boll. Utan boll ser det fortfarande virrigt och ängsligt ut. Elfsborg vann avsluten med 17-5 och Kalle Joelsson räddade en dålig straff av André Ibsen Rømer. Helt klart hade Elfsborgsspelarna sett HIF:s tidigare matcher och räknat hem tre poäng redan före avspark.
Joelsson, naturligtvis, var riktigt bra. Höll äntligen allsvensk klass. Tsouka lika stabil som tidigare matcher i år medan mittbacksparet är svagt. Weberg gjorde flera missar som borde kostat. Rasmus Jönsson fick äntligen starta (och slapp vara högerytter…). Var nog bäst på plan. Taha Ali gjorde inte enbart ett mål snyggt mål (efter snyggt anfall) utan sin bästa match i år – släppte bollen i tid, dribblade inte varje gång han fick chansen. Och han gick nästan in i några närkamper. Det jag såg av Lingman gjorde mig glad – han verkar ha återfått självförtroendet och kan kanske bli så där bra i övrigt som hans känsliga vänsterfot antyder. Till och med Ejupi hade en OK match även om jag fortfarande undrar hur den stora, svårmanövrerade kroppen blott kan väga 85 officiella kilon.
Så mitt rödblå hjärta fick en lycklig morgon. Tack. Behövs många fler sådana och jag tror trots allt inte jag får uppleva dessa med Lennartssons tuggummikäft. Man kan absolut jämföra HIF och Värnamo i går. Om inte annat så för att de ska vara ett av lagen HIF har bakom sig. Och att deras resurser är betydligt mindre än HIF:s. Båda motståndarna hade mycket mer boll men smålänningarna släppte inte till en enda riktigt bra målchans. De var bra organiserade och både pressade och försvarade som ett lag medan HIF inte ens mot ett uselt Elfsborg ingav det defensiva förtroende som är absolut nödvändigt i allsvenskan.
Nu väntar Häcken i helgen – de såg inte fantastiska ut mot Norrköping men skapade fyra, fem chanser de borde gjort mål på. Häcken ska spelas samman och var blixtsnabba med att utnyttja bolltapp på mittfältet. Normalt vinner de med två, tre bollar på Olympia. Normalt. I april är fortfarande inget normalt i allsvenskan.
About this entry
You’re currently reading “En humla gör ingen HIF-sommar,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- april 22, 2022 / 06:27
- Kategori:
- Den mentala biten, Elfsborg, HIF, Psykologi, Struktur, Tränare/Managers/Coacher
- Etiketter:
- Ejupis vikt, Elfsborg, HIF, Lennartsson, Lucas Lingman, Organisation, Rasmus Jönsson, Tahi Ali, Värnamo, Weberg
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]