Om det mest manliga, och om det minst…

Recensionerna av ”En av elva” drar ut på tiden. Det deadlineslösa skrivandet är evigt och oändligt. Vill skriva bra om Andreas Alms viktiga och smått fantastiska bok om starka och svaga män: inte enbart fotbollstränare utan hela klabbet: söner, fädrar, äkta män, falska män, supportrar och de som kallas sig ointresserade av fotboll men ändå måste kategoriseras som en slags män.  

Precis som ickemän kan vara intresserade av fotboll och då inte få vara med. Likt kvinnorna i Iran. Om det inte vore för religionen hade Iran varit en världsnation i både herr- och damfotboll. Länge fick de inte ens spela fotboll, än mindre se. Finns både bra litteratur och film om dessa fotbollsälskande, iranska kvinnor som trotsar allt för sin kärlek. Nu senast 29 mars då 2 000 köpt biljetter till VM-kvalmatchen mellan Iran och Libanon på Iman Reza Stadion i Mashed men möttes av kravallpolis, käppar och tårgas. 

FIFA:s president Gianni Infantino har flera gånger sagt att kvinnor ska få se fotboll i Iran. Irans fotbollsförbund och politiska ledning har sagt samma sak men ändå är kvinnor fortfarande förbjuda.

FIFA inrättade för några år sedan en expertpanel vad gäller mänskliga rättigheter. Det verkade bra. De rekommenderade FIFA:s ledning att se till att kvinnor fick se fotboll i Iran. Idag är den upplöst – inte för att det saknas problem utan för att panelen skapade problem för FIFA. De feta potentaterna är ju i första hand inte där för fotbollens skull utan för att se till att FIFA tjänar så mycket pengar som möjligt. Ett annat exempel på det tal den nyvalda ordföranden i Norges fotbollsförbund, Lise Klaveness, höll för några veckor sedan på FIFA-kongressen i Qatar. Där tog hon upp problemen med bland annat Qatar och damfotbollen. Hennes anförande borde väckt jubel och erkännande. Istället satt där ett hundratal män, och några karriärkåta kvinnor, och buade och dissade det diplomatiskt formulerade talet och en kvinna som borde vara deras förebild och framtid för fotbollen. Till och med Gianni Infantino och grabbarna var sura.  För att inte nämna Nadia Nadim – en gång damfotbollens banérförare som afganistansk flykting, dansk kultstjärna samt skyttekung och samtidigt läkare. Idag är hon 35 år och välbetald ambassadör för Qatars herr-VM.

Alla dessa mutkolvar och fotbollens egentliga fiender borde rensas ut – inte få fortsätta skydda varandras skuggiga, ljusskygga agenda. Det är därför det är viktigt att kritisera och ständigt ifrågasätta SvFF:s Karl–Erik Nilsson och andra av fotbollens quislingslika medlöpare.  

Om det inte vore för Nilsson, andra män, och de många ja-sägande kvinnorna, i UEFA och FIFA, hade vi idag haft en mycket mer jämställd fotboll. Och inte VM i Ryssland och Qatar.  Och inte ett EM i England i sommar där några matcher har förlagts till damlagens träningsanläggningar med max 7000 åskådare.

Samtidigt på Camp Nou. Samtidigt på Camp Nou satte Barça nytt publikrekord för damfotboll. I går ”torterade” (El Periodicos ursprungliga rubrik) Wolfsburg med 5-1 (Fridolina Rolfö spelade vänster yttermittfältare i en 4-3-3) var där lite drygt 100 fler än på El Clásico för tre veckor sedan: 91 648. I halvlek stod det 4-0, Barca hade haft 11 avslut på mål…  … hela fenomenet och framgångarna är delvis en fråga om katalansk revanschism då herrlaget är historiskt kasst. 

Det var än fler åskådare på den inofficiella VM-finalen i Mexiko City 1970 – 115 000 är den officiella siffran. Det påpekar danska tidningar varje gång det slås nytt världsrekord. DEN matchen vann Danmark. Mer sällan skriver de om att Danmarks två största klubbar inte har damfotbollslag. Varken FCK eller FC Midtjylland (som båda är större än Malmö FF…) tycker det är lönt att satsa några kronor på piger. Det är ytterligare en av alla pinsamheter i damfotbollen vårsäsongen 2022. 

Naturligtvis borde Iran kastas ut från Qatar-VM. Naturligtvis borde expertpanelen återuppstå och vara den, tillsammans med Lise Klaveness, som räddar fotbollsmyndigheterna och uppdaterar det till år 2022. Naturligtvis borde MFF ha ett damlag i allsvenskan och i CL istället för att vänta ytterligare fem år. Orsaken till den fegheten ska dock inte belasta styrelsen utan Malmö FF:s av gubbslem dränkta flertal av medlemmar och dess dåvarande kvinnliga supporterklubbsordförande. Även det ett mindre men likväl historiskt felbeslut!

Ps Svenska Wikipedia har ännu inte erkänt valet av Klaveness. Där är Yngve Hallén fortfarande ordförande.