När de minsta blir störst: AIK-Djurgården

Historien är full av stora kraftiga Djurgårdare och små, tekniska AIK-knattar. Att vara stor handlar dock inte alltid om längd och kilon. Speciellt inte i modern fotboll där armar numera spelar en väl så viktig roll som fötter – speciellt i fall du försvarar.

Det har ingen berättat för Djurgårdens mittback, 193 cm Jesper Löfgren. Han har när Bilal Hussein har bollen i 45:e matchminuten en enda uppgift där strax utanför straffområdet: att markera 166 cm Stefanelli.

Det klarar han inte av för när inlägget kommer är argentinaren två meter före Löfgren. När Stefanelli knoppar in matchens enda mål lyckas Löfgren bara tackla honom lite löst i ryggen, ja tacklingen kommer faktiskt efter att Stefanelli styrt bollen i mål. Jakob Widell Zetterström ser Löfgrens misstag och kommer ut men hans startposition är alltför nära mållinjen så han hamnar på ”mellis”. Hade mittbacken litat mindre på sina långsamma fötter och huvud och mer på bål och armar hade Stefanelli aldrig varit nära inlägget.   

Planens näst minste spelare och hans axelmuskulatur hade också en avgörande roll på Friends. I ett derby har man bruk för allsvenskans starkaste axelparti. AIK:s vänsterback bara lade ut bommen, stillastående och höll sedan Banda på rätt sida bollen. Det vill säga bakom, i eget straffområde.

Det i en omställning där Djurgården var tre mot två. Erick Otieno var i princip stillastående, Banda med fart och boll.

Förra säsongen kallades seriens kraftigaste axelmuskulatur för allsvenskans bäste försvarare, av de ”bolltittande”. Och ja, han ser bra ut med boll. Bra förstasteg, kan dribbla även i fall han går till vänster nio av tio gånger och den tionde får han bollen alltför långt ifrån sig. Utmärkta inlägg (fem ass) men varför han är kvar i Sverige med de egenskaperna är för att hans huvud, defensivt, inte alltid är att räkna med.  

Ofta fel position, ofta lite arrogant eftersom han litar blint på sin snabbhet och varje enskild höjdboll är ett litet trauma. MFF skyfflade in bollar mot hans zon slutade det med att Erick i frustration tog ned en av dem med händerna.

Otieno vann också flera gånger närkamper mot Piotr Johansson genom att helt enkelt ta tag i högerbackens axlar och dra honom baklänges. Vilket uppenbarligen är helt OK i ett stockholmsderby. Jag upptäckte aldrig att varken assisterande eller Glenn Nyberg reagerade.

Så storlek och styrka är inte alltid lika med längd och överflödigt stora överarmar.


About this entry