Fingertoppskänslan

Bakom Oscar Janssons helt avgörande räddning mot Kalmar med det yttersta av handen ligger troligtvis Maths Elfvendal – IFK:s förre målvaktstränare. Enligt statistik släpper elitmålvakter in tre avslut per säsong på grund av att de inte är tillräckligt starka i underarmar, handled och fingrar. Maths älskar statistik. Alla Maths målvakter har skitstarka underarmar. Oscar har bland de mest vältränade i allsvenskan.

I varje allsvensk omgång ser man minst ett mål som kunnat undvikas ifall målvakten kört mer med ”hand grips”, lyft 20-25 kilos viktplattor i fingertopparna eller jobbat med yogapositionen ”Kråkan” – alla formidabla övningar för ambitiösa fotbollsspelare. 2-0-målet kändes som ett sådant målvaktsmisstag – Friedrichs alltför svaga underarmar och handleder.

Nu var Kalmars ”dödsryckning” inget hårt avslut men styrkan ligger här i att kunna styra bollen och inte enbart blocka den. De Brito var ite på plats – det stod två röda och väntade på returen. För att styra krävs starka underarmar och inte alltför misshandlade leder i fingrar och handled. Själv har jag löst det genom att bryta båda handlederna och ha flera titanskenor inopererade. Är lite fusk, kanske inget jag rekommenderar mina målvakter men det ger tillsammans med träning de där tre extra räddningarna.  

Smög det sig lite hybris i Henrik Rydströms matchförberedelser?  Han borde veta att Rikard Norling egentligen är seriens mest fantasifulle tränare och analytiker. Visserligen kämpar Rikard hårt med att hålla de känslorna i schakt men de finns där och ibland är de funktionella. Detta mod, att lita på fingertoppskänslan, kan även gestalta sig som en gammal grisig 5-3-2 i Kattrumpan (Kalmars gamla centrala kulturkvarter… de man liksom rev i Norrköping).

Det fanns många indirekta poänger med den uppställningen. De Brito slapp de defensiva ansvar han annars plågas av. Ishaq hamnade längre bort från centrum. Fast samtidigt utnyttjade Kalmar problemet med att två som inte kan försvara hamnade på samma kant, Eid och Ishaq. Jag tror att 80 procent av Kalmars farligheter hade sin upprinnelse på den kanten. Ifall Norling vågar spela 5-3-2 igen borde han kanske skruva lite där för andra lag kommer utnyttja det.

Det handlar inte om att de inte vill – men deras attityd är att fotboll ska spelas med boll och framåt. Kan de undvika att flytta sig två, tre meter och skapa passningsskugga så gör de det. Finns minsta tveksam om vem som ska upp i press eller markera så är det inte de två som tar löpningen oavsett vad. De avvaktar lite, vill helst slippa. Följden blir ofta att de är en tiondel alltför sent in i situationen. Den attityden måste Rikard korrigera. Att sedan Ishaq som bevis på hans enorma hjärta tar en 40 meterslöpning och vinner ett inkast vid mittlinjen under matchens sista äckligt långa sekunder måste man bara älska honom för. Den sekvensen kommer absolut med bland klippen hans agent skickar till rikare kontinentala klubbar.

Att spela så lågt ger också bra möjligheter till omställningar och med Markovic får IFK två forwards. När norrmannen sedan också lär sig att spela på en touch och inte plottra med bollen nästan v a r j e kommer det bli än fler mål. Nu hinner där nästan alltid komma ett block eller en tackling före avslut eller passning. Men vid ett tillfälle i 7:e minuten hade han bara en touch, lyckligtvis.    

Sammanfattningsvis en otroligt skön seger (en trio tursamma skitmål) som bara måste följas upp av en ny trea. Värnamo är duktiga på naturgräs men mycket mer mänskliga på artificiella underlag. Har sett dem mot både Blåvitt och Malmö och det borde absolut ha varit två kryss. På naturgräs i april.