Dagen Les Verts (och Bordeaux) åkte ur Ligue 1

Alltid samma visa. Det ”börjar som en skakning på översta däck”: en dyr, dålig värvning skapar osämja i omklädningsrummet, sämre resultat lockar fram buanden från kortsidessupportrarna. Det sprider sig till bänken: tränaren börjar bi rädd, sportchefen på läktaren känner att han måste agera och så börjar styrelsen av okunniga ja-sägare i rummet med alla pokaler och ett stort, fint träbord att fatta felaktiga beslut.

Numera är det lättare att klassiska klubbar rasar samman. Så som i St-Etienne och Bordeaux – två av fransk fotbolls klassiska klubbar tillsammans med Lyon, Nantes, Monaco och Marseille (och kanske PSG). För bara två, tre säsonger sedan hade påståendet att De Gröna, och De Vinröda, skulle komma sist och nästsist i ligan uppfattats som ett skämt. Då var de nummer fyra och fem på listan över vilka klubbar fransmän gillade. De Gröna delar nu förstaplatsen över antalet titlar (10) med PSG fast de inte vunnit sedan 1981. Bordeaux har sex, senast 2009. Manlig fransk toppfotboll utmärker sig av att blott 17 klubbar har vunnit de 90 turneringarna och att tio klubbar har fyra eller fler titlar. Alla de tio spelar den här säsongen i högsta serien…

Jag finner jämnheten sympatiskt men oroar mig över PSG:s dominans. Den borde brytas men absolut inget tyder på det här – de arabiska oljepengar talar maktspråk. De har vunnit sju av de senaste nio titlarna.

Bordeaux har jag alltid varit lite svag för – enbart beroende på tröjfärgerna. St Etienne förtrollades jag av i Glasgow då de förlorade mot Bayern. De hade dessutom den långhårige dribblingskonstnären Rocheteau. Jag har varit där men aldrig inne på arenan. Jag beundrade de många, högljudda supportrarna. Jag har bildat innermittfält i en journalistmatch med deras näst bäste mittfältare genom tiderna, efter Platini. För några år sedan såg jag nästan varje match på TV.

Jag sörjer lite men tänker också att varje klubb måste brinna för att återuppstå – liksom en skog. De klubbar som idag dominerar svensk fotboll har alla spelat i Superettan under 2000-talet. Jag tror att det är IFK Göteborgs stora problem – de tänker inte om, de rensar inte ut, de tvingas inte börja om från grunden utan lägger bara på ytterligare en kulisstränare, ny kraftigare make up i form av halta hemvändare och nya sportchefer. Ska Blåvitt på allvar bli en maktfaktor i svensk fotboll måste de först ner och vända.

Så det finns hopp för St Etienne och Bordeaux.  Det är också kortsiktigt hopp i form av att De Gröna räddar sig kvar tack vare att Metz tappar poäng, eller sex mål, eftersom de möter PSG borta. Mitt hopp är dock att De Gröna åker ut – bara så kan klubben växa sig stark på nytt.