Holger Runes ben och Diawaras bragd

Det finns en utbredd missuppfattning om att tennis är en racketsport. Det svåra är dock inte att slå till en boll. Det svåra, det som skiljer legenderna från de Grand Slam-lösa, är skitstarkt psyke och bra ben. Allting handlar om tre steg. Att ta de tre första stegen extremt snabbt och att orka fortsätta göra detta även i femte set.

Roger Federers gamle legendariske fystränare Paganini var den som löste tennisens ekvation och samtidigt gjorde den evigt unge schweizaren till en av världens främsta idrottsmän genom tiderna.  

Holger Rune, den troligtvis lätt bokstavskombinations-drabbade danske supertalangen som älskar stoppbollar, besegrar lätt 23-årige norrmannen Ruud om ett år. Då är tonåringen topp fem-rankad. Eller så har han lagt av. I går föll han i kvartsfinalen i Paris. Det blev aldrig ett femte set, men väl nära tre och en halv timme nyskandinavisk tennis.

Första set avgjordes av orutin och nerver. Rune slog bort massor av bollar, gjorde enkla fel. Han vann första gamet i andra och sedan dominerade han matchen fram till tie-break i tredje. Där dök nerverna åter upp och han förlorade klart. Dansken inledde fjärde bra men orkade bara sex, sju game. Sedan dog fotarbetet, han kom en aning sent till bollarna och så gick de ett par decimeter utanför linjerna istället för på. Samtidigt som Ruud fortsatte på exakt samma nivå.  

Paganini menade att tennisspelare måste ha vad han kallade explosiv uthållighet, det vill säga orka ta de där först snabba stegen genom hela matchen. Armarna är inget problem – de orkar slå till några bollar hårt då och då men att springa omkring och spela våldsamt snabb baslinjetennis kräver extrema fysiska resurser. I benen.  

Samma sak kan sägas om fotbollsmålvakter. Skillnaden mellan stjärnorna och medelmåttorna sitter huvudsakligen i benen, och huvudet. Och hur snabbt impulserna kan färdas däremellan. Ju längre kropp desto längre väg för impulserna och ju sämre smidighet (undantaget 200 cm Courtois). Skillnaden blir mest uppenbar vid straffsparksavgörande. Har du explosivitet i benen så kan du stå med en fot på mållinjen och ändå nå ner och blocka vid stolproten – ifall inte straffen är alltför hård. Lille, 187 cm Diawara gjorde det, tunge Blasevic var aldrig ens nära. Diawara läste dessutom straffarna (förmodligen tack vare Fedels videoanalyser) och gick rätt varje gång. Diawara var så bra att när han – som slog sista, avgörande straffen i förra säsongens cupfinal – nu skulle avgöra var Selmani så nervös och skakig att det mer liknande en tam bakåtpassning är en seriös straffspark. Det var slakt!

Diawara behöver bli mer mentalt stark för att ta nästa steg: peta Dahlin och komma med i landslagstruppen. Holger Rune behöver bli ett år äldre.