Nya Blågult i Nations League

Janne Anderssons stora makeover stannade vid en passningsövning och två dåliga mittbackar.

”Släppa på tredje spelaren” innebär att du inte väggar när motståndarna förväntar sig det. Det gjorde Sverige ofta och med stor framgång i första Nations League-matchen borta mot Slovenien. Hårda tiometers-passningar i omväxlande djupled och sidled, ett tillslag och  Sverige var underhållande. Det är verkligen fyra mycket kompetenta offensiva spelare i Isak, Forsberg, Kulajevski och i viss mån den nye ”Ola Toivonen”, Viktor Claesson. Slovenien hade Oblak, världsmålvakten i Atletico Madrid.

Kristoffer Olsson är en så pass duktig passningspelare att hade han också haft andra förtjänster, som t ex att tänka defensivt, eller kunna avsluta hade han spelat mer, och i en bättre liga. Så Sverige är duktiga offensivt men riktigt dåliga defensivt. Joel Andersson (FC Midtjylland spelade för att Krafth varit krasslig) och Augustinsson var så högt uppe på kanterna att när motståndarna ställde om tvingades de robusta, närkampsstarka mittbackarna Jocke Nilsson och Cars Stafeldt springa 50-60 meter. Det gick inte så bra. Robin Olsen tvingades göra fyra, fem mycket kvalificerade räddningar bara i första halvlek. Fler än Oblak.

Stafeldt skadade sig i slutet av första, Milocevic kom in och visade varför han är kvar i AIK trots uttrycksfull längtan bort.

Sverige ska spela ytterligare tre matcher på nio dagar. Det kommer bli väldigt många insläppta landskampsmål ifall inget under inträffar.

Janne Andersson har själv satt sig i den här situationen. Sverige har många hyggliga mittbackar, de har bara tröttnat på att sitta på bänken i flera säsonger. Hade Janne lyssnat och stämt av hade väl mittbackarna nu hetat Pontus Jansson och Filip Helander, eller Anel eller Dennis för att bara nu nämna en svensk klubb med fyra fostrade mittbackar som kunde ha spelat i går kväll ifall Janne skött korten bättre.   

Kommer text om nya Nations League under nästa vecka.