Fredrik Ljungberg är falsk

Många har i veckan tagit Ljungberg till sitt bröst – ”sååå fint” att han bad Anders Svensson om ursäkt. Även om det tog 16 år.

Ljungberg skyllde på media. Det är fel, det är falskt. Media borde berätta hur det egentligen var i Bremen 2006 men svensk media vågar inte äventyra kontakterna med dagens landslag och gårdagens stjärnor. Trots att det gått 16 år.

Jag var där och sanningen är att relationen landslaget och media var väldigt dålig även på den tiden. Sveriges tre största stjärnor, och dess lagkapten, bojkottade svensk media. Ljungberg, Zlatan och Henrik Larsson vägrade komma till en enda presskonferens eller ställa upp på intervjuer. Och Lagerbäck tyckte att Mellberg var en bra ledare och representant för landslaget när han sållade sig till trion av trumpenhet och tonårsaktig tystnad.

De flesta andra, de som inte ingick i stjärnornas hov, hade inga problem med media. Men landslagsledningen hade.

En ny generation sportjournalister tävlade om avslöjanden och allra mest tävlade de om att få Magnus Hedman att läcka startelvan. Det var inte så svårt, kompisar emellan. Så istället för att täppa igen Hedmans käft käftade landslagsledningen med media, all svensk media.

Det gick så långt att när svenskarna bjudit in till ”öppet hus” och världspressen knackade på i spelarnas ”allrum” flydde samtliga spelare utom ”Chippen” Wilhelmsson som just skulle göra en biljardstöt.  En ”push up” och sekunden senare var Chippen ensam med ett gäng svultna journalister. En utländsk fotograf bad Chippen stöta mot kanten där han satte kameran. Då gick Chippen på ”sprängning” och det vita klotet missade fotografens huvud med en hårsmån. Varefter Chippen på Hälleviks-engelska beklagade att han missade.

Att Anders Svensson fick uppleva den här vuxenmobbingen är inte ett resultat av medias rapportering utan av ett landslag som vägrade visa media respekt. Hade de brytt sig om media, istället för att bara bojkotta och jävlas, hade konflikten Kim och Svensson aldrig vuxit och enkelt kunnat styras upp. Nu späddes den på och katalysatorn var ett gäng vuxna, överrika barn som saknade ledare med ansvar.

Resultatet blev förmodligen den värsta insats ett svensk VM-lag gjort någonsin. Italien 1990 kan konkurrera men då mötte Sverige ändå Brasilien och Skottland. Nu hade man stor tur i matcherna mot Trinidad/Tobago och Paraguay. För att sedan förnedras av tyskarna som avgjorde åttondelen på 20 minuter.

Ibland måste sanningen fram även om Aftonbladet, dagens landslags främsta flaggviftare, inte har ”the balls to do it”.