Nya tidens fotboll (och gamla tidens målvakter)

Europas två bästa landslag möttes i går. Fantastiskt underhållande. Båda spelade 3-5-2 (Italien korrigerade till det efter en halvtimme) och tidvis var tempo grymt högt. Både på ben och boll, oavsett färg på strumporna. Det var väldigt många omställningar 3 mot 3 och 4 mot 4. Orsaken var att framförallt tyskarna kunde slå ut Italiens höga press med raka hårda bollar upp på targetspelare som aldrig var ens hälften så stora som Kiese Thelin. Men starka, och med bra balans.

När hemmalaget mötte ett uppställt försvar så handlade det om många löpningar centralt – mot mittbackarna så att de hamnade ur position och så fanns det ytor i mitten att löpa in i utan boll och sedan få den. 95% av alla passningar var under tio meter, på ett tillslag med bredsida. Nja, inte alltid ett tillslag men väldigt ofta för då hinner sällan försvararna förflytta sig och understödja den låga pressen. Italien var dåliga mot uppställt försvar, tyskarna suveräna. Ju mer de attackerade centralt desto mer tvingades italienarna lämna kanterna. Jag tror nästan samtliga fem mål kom efter hårda, låga inlägg snett, innåt bakåt av Raum på vänsterkanten (utom Timo Werners klackmiss till 4-0: nervsjuke Timo var millimetrar från att missa öppet mål). Men det kräver mod att anfalla med sex, sju man. När de tappar bollen är de defensiva ytorna enorma.

Inget revolutionerande direkt men härligt att se ett landslag så samspelet och så framgångsrika i sin taktik.  

Med det sagt räddade Neuer en given italiensk ledning efter 50 sekunder. Två italienare kom helt fria. Först fick han ned en handflata på skarvningen och på returen låg han likt en hockeymålvakt och blockerade avslutet på nära håll ”slajdandes”.  Gamle Neuer hade också två assist. Då de slog den italienska pressen genom att Neuer spelade upp bollen 30-35 meter på mötande anfallare. Varje gång på foten, oavsett vilken fot han själv använde. Medan unge Donnarumma, liksom i EM, var mycket osäker med fötterna och orsakade många tyska chansen genom att slå felaktiga, korta passningar som de ettriga tyskarna bröt. Jag har alltid haft svårt att förstå hypen kring Donnarumma. Duktig men inte världsklass, än.

Italien fick visst två sena tröstmål – då hade jag somnat.

Ps Var en straff även igår – inte solklar.

Pss Eftersom England blivit utspelade i tidigare matcher men klarat sig tack vare sena straffpresenter var inte den andra förlusten mot Ungern så sensationell. Men hemma, och 0-4… Värsta hemmaförlusten på 96 år. Det är så tydligt att Southgate är en riktigt dålig tränare trots att han har ett så fantastiskt spelarmaterial.

Nya tidens fotboll (och gamla tidens målvakter)

Europas två bästa landslag möttes i går. Fantastiskt underhållande. Båda spelade 3-5-2 (Italien korrigerade till det efter en halvtimme) och tidvis var tempo grymt högt. Både på ben och boll, oavsett färg på strumporna. Det var väldigt många omställningar 3 mot 3 och 4 mot 4. Orsaken var att framförallt tyskarna kunde slå ut Italiens höga press med raka hårda bollar upp på targetspelare som aldrig var ens hälften så stora som Kiese Thelin. Men starka, och med bra balans.

När hemmalaget mötte ett uppställt försvar så handlade det om många löpningar centralt – mot mittbackarna så att de hamnade ur position och så fanns det ytor i mitten att löpa in i utan boll och sedan få den. 95% av alla passningar var under tio meter, på ett tillslag med bredsida. Nja, inte alltid ett tillslag men väldigt ofta för då hinner sällan försvararna förflytta sig och understödja den låga pressen. Italien var dåliga mot uppställt försvar, tyskarna suveräna. Ju mer de attackerade centralt desto mer tvingades italienarna lämna kanterna. Jag tror nästan samtliga fem mål kom efter hårda, låga inlägg snett, innåt bakåt av Raum på vänsterkanten (utom Timo Werners klackmiss till 4-0: nervsjuke Timo var millimetrar från att missa öppet mål). Men det kräver mod att anfalla med sex, sju man. När de tappar bollen är de defensiva ytorna enorma.

Inget revolutionerande direkt men härligt att se ett landslag så samspelet och så framgångsrika i sin taktik.  

Med det sagt räddade Neuer en given italiensk ledning efter 50 sekunder. Två italienare kom helt fria. Först fick han ned en handflata på skarvningen och på returen låg han likt en hockeymålvakt och blockerade avslutet på nära håll.  Gamle Neuer hade också två assist. Då de slog den italienska pressen genom att Neuer spelade upp bollen 30-35 meter på mötande anfallare. Varje gång på foten, oavsett vilken fot han själv använde. Medan unge Donnarumma, liksom i EM, var mycket osäker med fötterna och orsakade många tyska chansen genom att slå felaktiga, korta passningar som de ettriga tyskarna bröt. Jag har alltid haft svårt att förstå hypen kring Donnarumma. Duktig men inte världsklass, än.

Italien fick visst två sena tröstmål – då hade jag somnat.

Ps Var en straff även igår – inte solklar.

Pss Eftersom England blivit utspelade i tidigare matcher men klarat sig tack vare sena straffpresenter var inte den andra förlusten mot Ungern så sensationell. Men hemma, och 0-4… Värsta hemmaförlusten på 96 år. Det är så tydligt att Southgate är en riktigt dålig tränare trots att han har ett så fantastiskt spelarmaterial.