Likvärdiga men inte jämställda kvinnor?

Könskorrigerade personer ska naturligtvis ha exakt samma rättigheter som andra. De flesta borde kunna acceptera det. Åtminstone i Europa. Man behöver bara åka över Sundet för att möta gemensamma toaletter, på stora kulturinstitutioner. En liten markering om att könsgränsen blir otydligare. Samtidigt reagerar mitt stavningsprogram negativt på begreppet ”könskorrigerade”. Så nu är frågan: håller det på att växa fram en ny gräns, inom elitidrotten?

Där det finns en rad tabun, ofta knutna till religion som begränsar kvinnors mänskliga rättigheter, existerar även hat och förakt mot alla som inte följer könsnormen. Så har vi då den konservativa värld som heter sport och där OS-mästaren i tiokamp Bruce/Caitlyn Jenner var först ut. Hennes bok skrev jag om för sex, åtta år sedan. Caitlyn rasar i sin tur nu mot Lia Thomas, en f d halvmedioker manlig collegesimmare som slagit en rad av damsimningens världsrekord.

Genom historien har du en rad personer med grova maskulina utseende och stora manslika kroppar som tokdominerat friidrottens damgrenar. Ofta på grund av galna experiment med könshormoner som tvingades på tjejerna. Sedan några år tillbaka har dessa idrottare också dykt upp i simningen men på en helt naturlig grund, de könskorrigerade. I söndags beslutade Internationella Simförbundet (FINA) att de ska få en helt egen klass, ett tredje kön. Den ärkekonservative ordförande i friidrottens motsvarighet, den finlemmade, lite feminina före detta OS-mästaren på 800 meter engelsmannen Sebastian Coe, hakade på.

Damrugbyn har redan förbjudit könskorrigerade och fler förbund lär följa efter av den enkla anledningen att det snedvrider konkurrensen. Duktiga tjejer, räds förbunden, kommer överge sporten när de könskorrigerade dominerar. Intresset minskar, ekonomin försämras och sporten marginaliseras.

De som kämpar för sexuellt likaberättigande är rasande. Själv håller jag på att formulera flyers till Pride-festivalen i början av juli och förstår båda sidors reaktion. För slutsatserna är säkert korrekt. Ja, det kommer radikalt förändra många sporter. Ja, det är inte acceptabelt i ett demokratiskt samhälle. Stora delar av världen förstår ännu inte att vi måste acceptera de könskorrigerade som exakt likvärdiga människor. Likvärdiga men kanske inte jämställda?

Störst är problemen där antingen fysiken är utslagsgivande eller där du har en rad grenar med likartad kravbild: en snabb simsprinter kan vinna uppemot tio, tolv grenar. Motsvarigheten i friidrott är 100, 200 och 400 meter. Plus längd, och stafetterna. Att vara en av elva i fotboll skulle inte märkas lika mycket. Kanske är det en lösning – att könskorrigerade enbart accepteras i kvinnotävlingar i lagidrott? Vilket i så fall skulle kunna inkludera lagkapper och stafetter?

Ytterligare en faktor som komplicerar frågan är att för många i fattiga länder är framgångar i sport den enda möjligheten att försörja familj och släkt. Det finns afrikanska löparkungar som bär ansvaret för hundratals släktingars välmående. Vad händer om plötsligt ett tiotal nykorrigerade fattiga afrikanska löpare ställer upp på damernas långdistanslopp? Typ maraton och de andra OS-grenarna på samma sätt som att nationalitetsbyten/ medborgarskapsdoping påverkade intresset för långdistans negativt. Men till exempel de överrika, kvinnofientliga, arabiska gulfstaterna har aldrig varit emot nationalitetsbyten och det samma kan sägas om till exempel svenska friidrottsförbundet.

Under alla omständigheter är det ett stort och växande problem. Simningen har satt ned foten, i vatten.

Ps Samtidigt meddelar EM-aktuell fotbollsmålvakten Hedvig Lindahl på sitt Insta-konto att hon från och med 1 augusti är officiell, juridisk förälder. Sverige har sedan länge accepterat föräldraskap även om de båd haft samma kön. Däremot har det inte gällt i fall barnet var fött utomlands. Detta märkliga undantag har nu undanröjts. Grattis Hedvig!   


About this entry