Allra mest saknades Norling!
Det vilar en latent, historisk hybris över Norrköping. Inte enbart de gamla pampiga monumenten och byggnaderna. Inte speciellt boulevarderna och de andra extremt breda, öde gatorna. Det är en stad handikappad av historia, ibland världskulturarv, ibland raserade som innerstaden, men minnena är dagsaktuella i brist på framtid.
Jag tänker att spårbunden kollektivtrafik är på väg tillbaka och att Norrköping ändå ibland gjort helt rätt som bevarat det gamla. Att vältra sig i historien och ovilja att åtminstone förnya nostalgin är förmodligen orsaken till att Norrköping nu är på väg att upprepa Helsingborgs IF:s tragiska utveckling.
Janne Andersson blev en oväntad succé och klubben var klok nog att inte sparka honom när det gick dåligt. Men en parentes. Jens var garanterat Jannes rekommendation – annars tror jag aldrig han fått stanna så överlänge. Rikard Norling var inget felval men Henrik Rydström eller Daniel Bäckström hade varit mer spännande och kunnat bygga något i stället för att tvingas försöka förvalta de överblivna resterna.
Norrköping, både staden och klubben, drömmer fortfarande om 1940- och 50-talet. Den här förlamade kombon av minnen och hybris visar sig till exempel i en övertro på spelare med förflutet i staden. Speciellt forwards. På annat sätt kan jag inte förklara varför 20-årige Darrell Kamdem Tibell fick 70 minuter i går (inkl tilläggstid). De senaste säsongerna har många unga offensiva talanger fått chansen och inte tagit den.
Både kommentatorer och medspelare var efteråt ivriga att betona att Darrell Kamdem Tibell var godkänd. Vilket alla säger för att det var hans egentliga debut i allsvenskan, och den var inte bra. Han var fruktansvärt nervös och hade inte ett enda rätt på hela matchen. Och då syftar jag inte på de två, eller möjligtvis tre bollberöringarna på 70 minuter. Han sprang fel, vågade inte ge sig in i nickdueller. En nick ur eget straffområde och så ett tillslag på tilläggstid nära långlinjen i andra. Det var allt jag såg. Annars så sprang han bara och halkade. Faktiskt aldrig sett en mer anonym spelare i allsvenskan. Livrädd. Naturligtvis kan han bättre. Han är inte längre junior. Hade han tränat psyket lika mycket som axlar och bröstmuskler hade han tagit Tottes roll och levererat. Kanske borde Darrell Kamdem Tibell fråga sig hur mycket nytta han haft av alla timmar på gymmet när det nu var skarpt läge? Eller var han med bara för att hans kropp påminner om Gunnar Nordahls utanför huvudentrén? Ville Anes Mravac, som ju är malmöit, återuppväcka en staty?
Självklart ska man inte lasta Darrell för de där 70 minuterna. Men man ska inte heller ljuga. Här finns åtminstone tre heltidsanställda assisterande tränare som borde förstått att Lucas Lima var det naturliga valet. Kanske lockades Anes Mravac av möjligheten att ge en ung spelare hans genombrott? Det känns lite som de där andremålvakterna som får en udda chans och överarbetar för att de hoppas att det ska föra dem närmare startelvan. Min teori är att Anes chansade för att komma närmare ett kontrakt som huvudansvarig tränare, nånstans.
Nu var det inte enbart därför Norrköping så smärtsamt förlorade mot ett Sirius som saknade tre, fyra av sina bästa spelare. Hemmaförlusten med 0-1 borde varit minst ett eller två mål större. IFK Norrköping skapade inga riktigt bra chanser på 97 minuter. Ja, Ortmark hade två hyggliga avslut. Det var allt.
Ifall man skulle göra statistik av var motståndarna anfaller IFK så gissar jag av att 65-70 procent kommer på vänsterkanten. Det näst mest skrämmande med IFK är nämligen försvaret på vänster sida och dess wingbacksplats. De Brito var en felvärvning liksom Gurfunkel men båda nästan OK jämfört med Egzon Binaku, allsvenskans sämste vänsterback. Nu var han utlokaliserad som vänster wingback för att han inte skulle göra så stor skada men Binaku lyckades ändå. När inlägget nickades bort tryckte hela Norrköping upp – utom Binaku som stod kvar och löste offsiden fram den skymde Jansson. Med sådana medspelare, vem behöver motståndare?
Jag vet inte vad som hänt med Marco Lund men han är ju en betydligt bättre försvarare än både Agardius och Binaku. Är Telo kvar?
Jag har också ett bestämt minne av att Norrköping för snart 20 år sedan värvade en annan av Malmö FF:s sämsta vänsterbackar genom tiderna. Förträngt namnet men här verkar finnas ett positionellt traumatiserat behov av självskadebeteende.
Binaku fick ett långt kontrakt i Malmö, och löjligt hög lön. Han var en katastrof. Så vad gör Norrköping? Jo man testar inte utan ger honom ett treårskontrakt. I fjol spelade han tre minuter i allsvenskan vilket garanterat gör honom till seriens bäst betalde spelare, per minut. I år har han spelat oroväckande mycket och är en av flera logiska förklaringar till att Norrköping är på väg att sladda sig in i bottenstriden.
Allra mest oroande var att efter att Totte tvingats gå av så blev spelarna oroliga, försiktiga och lät Sirius ta över. Så hur förvaltade Anes pausen? Jag vet inte men Sirius kom ut och tog helt över matchen. Utan att vara speciellt bra.
Det är därför jag allra, allra mest saknade Rikard Norling i går. Han hade i alla fall coachat annorlunda och inte tagit en så stor chansning för att eventuellt få personlig cred. Och han hade kunnat få spelarna att göra sitt bästa i andra halvlek.
Krya Rikard!
About this entry
You’re currently reading “Allra mest saknades Norling! ,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- juli 6, 2022 / 05:54
- Kategori:
- Debut, Drömmar, Hybris, misstag, Norrköping, Nostalgi, Tränare/Managers/Coacher, ytterbackar
- Etiketter:
- Anes Mravac, Darrell Kamdem Tibell, Egzon Binaku, Norrköping, Rikard Norling, Sirius, Telo?
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]