Martin redo för Moisanders roll

Blir varse en del tydliga tecken hos Aage Hareide som skvallrar om hur han kommer lösa problemet med Niklas Moisanders skada. För trots massor av spelare i truppen råder nu backkris i MFF.

Förutsättningarna är: så fort Aage såg truppen blev det uppenbart för honom vad omställningen till ett vinnande MFF krävde:

Trebackslinje

En balansspelare annan än Rakip

Behovet av Lewicki

Alternativ till Beijmos defensiva brister

Aage började spela med tre mittbackar och direkt skadade sig Moisander så allvarligt att hans karriär är i fara. Enligt CMore är främre korsbandet av. På bilderna såg det inte som en total ruptur. Det går inte heller att ställa en så definitivt diagnos utan att röntga. Sedan är den duktige finnen som a l l t i d värderar rätt även 36 år och ganska bastant i kroppen så kanske är det över. Men jag blir väldigt glad i fall han är tillbaka till säsongen 2023 kör igång. Fast logiskt sett är nog karriären över.

Vad är alternativet? Två mittbackar? Tror Aage verkligen vill undvika det, det blir alltför många klumpfötter på kanterna och ytterbackar som inte ens vinner en fiftyfifty-duell med sig själva.

Lewicki behövs som balansspelare – annars hade han varit det ultimata valet som tredje mittback. Aage startar med honom fast han inte borde, fast Lewicki är minst tre matcher och två veckor från matchtempo, typ. Det vittnar om desperation vad gäller rollen framföra backlinjen.  

Chalus har varit så himla dålig i de matcher jag sett honom att jag måste ifrågasätta DA:s omdöme. Men Chalus är bra på att stå och nicka undan bollar och kanske är det vad som väntar MFF på torsdag? Mot HIF och hög backlinje vore han en solklar säkerhetsrisk. Jag tycker Martin Olsson är det bästa alternativet, för en trebackslinje. Han tänker som en mittback, värderar lika bra som Moisander och tillför t o m lite mindre långsamhet. Han är klok, bra duellspelare, har spelat mittback i HIF och är samspelt med Dennis och dansken.  

Med Martin på Olympia betyder det att Aage kan få utlopp för sin besynnerliga, nästan lite bisarra kärlek för Jonas Knudsen. Det är som om inget har hänt sedan Aage gav dansken förtroendet i VM:s åttondelsfinal mot Kroatien 2018. Ja, förutom att Jonas blivit långsam, osäker och har svårt med tempot. Inkasten däremot blir bara bättre, längre, i samma utsträckning som fötterna blir sämre.  


About this entry