Vad träffar Tottes knytnäve nästa gång?

När den superegoistiske inhopparen med det italienskklingande namnet ställde om fem mot tre, jagade ”Totte” Nyman ikapp honom och glidtacklade med ursinnig kraft bort bollen. Det var rädda poäng eller rött direkt. På vägen kutade han om tre, fyra killar med samma tröja men totalt annorlunda hjärta.

Tottes poäng mot Kalmar, och till lagkamraterna, är att ”så här får det fan inte se ut”. Han slog till och med knytnäven i marken omedelbart efteråt för att ytterligare demonstrera sin ilska och frustration med hans dysfunktionella IFK Norrköping hösten 2022. Knytnäven träffade blott gräset men den kunde lika gärna varit riktad mot Guld Glens läppar.   

Låt mig först ödmjukt konstatera att min analys av IFK:s mentala status i Malmö och den eventuella förklaringen var klockren. Om man får lita på vad DN skrev två dagar senare (som citerade NT). Så nu en analys av vad de gjorde på planen och vad förklaringen till att IFK Norrköping inte förlorade med de fyra, fem bollar mot Kalmar.

En tränare kan välja. En tränare kan knuffa fram sin målvakt framför kameran för att han själv inte vill eller vågar säga något till media och supportar. En tränare kan antingen haussa eller dissa. På samma sätt som man kan välja att se sin egen prestation/ resultat som en isolerad företeelse eller i relation till motståndarna. Eller så kan en tränare njuta över att haussa allt och alla. Som omväxling, för att Rydström vet att ingen kommer säga emot honom. Varför inte bara välkomna och glädjas med de nya, jättefina makthavarna istället för att fortsätta gnälla om vad som kanske väntar i kulissen?

IFK Norrköping – Kalmar FF var en match full av vita lögner, inte olik partiledarnas valanalyser i söndags natt. Jag har inte sett Kalmar många gånger i år men det var definitivt inte deras bästa match, den på Nya Parken ( tror jag väljer andra halvlek mot Blåvitt borta i våras). Ändå väljer Rydström att tokhaussa laget i TV för det är mycket mer positivt för alla inblandade parter inklusive hans tränarkollega – ja för alla utom IFK-supportrar som tror de mötte en fantastisk motståndare och inte ett mediokert gäng possessionkåta kalmariter utan varken avslutare eller utlösare.  

Det gick väldigt långsamt men ändå lyckades man gång på gång trä in bollen till straffområdets gräns där man bara såg vilsna ut. Det blev plockebollar i en trygg gul famn, skyhöga skott eller så siktade han på hörnflaggan och ”sköt för styrning” (typ Eids ”passning” i eget straffområde). Bortalaget var inte så bra men ändå våldsamt överlägsna.

Kalmar hade två jättechanser första nio minuterna. Man spelade, eller sprang sig rena. Nanasis sensationella 60 meterslöping och misslyckade avslut berodde på att IFK-spelarna var oorganiserade och förvirrade.  Och de orkade inte ens ta hela löpningen hem utan hade Nanasi inte varit så jävla ung och het och kagig malmöit hade han rullat bollen i sidled.

Ifall man inte är mentalt beredda att ta jobbet är det bättre att backa hem. Vilket alltså IFK gjorde resterande 81+9 minuter. Det blev trångt och Kalmar hade inte riktigt nycklarna. En grym huvudspelare som togs hårt och bra på fasta, plus en massa småkillar som började överarbeta och skulle spela ”snyggt”. IFK hade tre målchanser på hela matchen och gjorde två mål. Effektivt.  

Defensivt var man desorienterade. Kalmar slog ut bollen på vänsterkanten och sedan kunde man antingen överlappa för inlägg eller spela rakt in i mitten till omarkerad spelare. Jag tycker IFK Norrköping såg sämre ut än i Malmö. Då hade man ändå några omställningar som verkande lovande. Då utstrålande man lite optimism och självförtroende. Jag tyckte gårdagens insats var bland det sämsta jag sett de senaste åren och då såg jag ändå bland annat avslutningen mot Helsingborg för två år (?) sedan.

Eid är aldrig ytterback, inte ens i e-sport. Shabani är ingen spelare av den klass IFK skriker efter. Ja, man kan naturligtvis skylla på avstängningar men Agardius lär ändå vara förstaval som vänsterback. Viljan (”påbudet” från arbetsgivaren) om att det ska se offensivt ut (som om man spelar 4-3-3) kommer straffa IFK när nu tre, fyra spelare bara ser vilsna och ganska ointresserade ut av att försvara. Klart man kan testa 4-3-3 men man gör det inte med offensiva, bollberoende spelare tvingade till äckliga defensiva uppgifter.

Ifall man inte är mentalt beredda att ta jobbet är det bättre att backa hem. Vilket alltså IFK gjorde resterande 81+9 minuter. Det blev trångt och Kalmar hade inte riktigt nycklarna. En grym huvudspelare som togs hårt och bra på fasta, plus en massa småkillar med hybris. IFK hade tre målchanser på hela matchen och gjorde två mål. Effektivt.  

Det finns säkert fotbollsförnekare som tycker att 2-2 är helt OK mot ett Kalmar som gjorde främsta insatsen i modern tideräkning, enligt Rydström. Själv blev jag rädd, och ledsen. Detta är ett ”landslagsbreak” Guld Glen behöver. Han har två veckor på sig att räta upp det här och få laget att a. tro på honom, och b. tro på hans svårföreståliga spelidé. Framförallt tror jag att Guld Glen måste svälja förtreten och visa sin professionella spelare vanlig, hövlig, jävla respekt. Annars kommer den här dansken och hans patetiska hybris aldrig överleva ”Hösten i Peking”.