I väntan på Godot

En match endast en målvaktsnörd kan vara nöjd med. Malmö FF och Hammarby spelade för tredje gången i år 0-0. Det var en bra match idag, första fem minuterna. Sedan kändes det som om båda lagen blev fega, tränare balanserade upp bakifrån och så spelades nästan matchen av. Hammarby var i själva verket glada för den simpla poängen, deras första någonsin på Stadion. Malmö FF tog över när bortalaget backade hem i slutet men det finns inte tillräckligt bra boxspelare i MFF 2022 för att man ska kunna a. göra mål och b. vinna allsvenskan. Man har många bollar in i straffområdet men förfärligt få avslut. Två på mål varav det bästa var AC när han bredsidade upp den mot krysset men Oliver Dovin räddade tre poäng med de där långa, smala fingrarna och en hyfsat stark höger handled. Fyra, fem cm högre och MFF hade varit kvar i guldracet. Nu är det verkligen kört – ser inte hur Hareides MFF ska kunna bli trea. Det går alltför långsamt på mittfältet och löpningarna bakifrån i djupled var alltför få och alibiliknande. Finns alltför många spelare i MFF som är inte är tillräckligt bra. Ceesay är bra förutom i boxen eftersom han inte kan avsluta. Likadant med den själviske Sejidu – var han över huvud taget med i matchen? Kiese Thelin vinner en höjdboll ser till att den studsar mot eget mål men sedan står han stilla. Medspelarna väggar, för söker lägga bollen på en tom yta framför målet men där är i n g e n MFF-are som löper utan boll, istället alla står och väntar. På Godot? Att Sejidu får starta i en sådan här match säger allt om hur mycket Daniel och Georgsson misslyckats med sitt lagbygge.  

Hammarby var duktiga på en tung plan. Tror de hade vunnit ifall det var torrt och deras snabba omställningar haft bättre fäste. Oliver Dovin var en vinnare och jag tycker också att Ismael Diawara var helt OK och visade att han inte är sämre än Johan Dahlin. Sedan är det en annan sak att ingen av dem är tillräckligt bra för att rädda poäng åt MFF ute i Europa.  

I väntan på Godot är en av den absurda teaterns mästerverk. Skriven av Samuel Beckett under Kalla krigets 50-tal. Två män vid ett vägskäl väntar på någon som aldrig kommer. Någon som de bara hört talas om. De talar inte till varandra, de talar i huvudsak förbi varandra. precis som 0-0. Det handlar om desperat hopp förklädd till tröstlös väntan – som de här båda allsvenska lagens närmast meningslösa och bortkastade dröm om omgång 30…