Efter Berlin: fem positiva (och två mindre bra) saker om framtidens MFF

1. Försvaret fungerade utmärkt. Lewicki bevisade att han är en mittback på internationell nivå.

• MFF kan spela med en trebackslinje. Hareide måste inte bruka dysfunktionelle Jonas Knudsen blott för att ha en ortodox vänsterback. Diawara hade nästan inga farliga avslut mot sig över huvud taget. Han gjorde en ytterst smidig ”kollaps” vid första stolpen men den räddningen berodde enbart på att han var rädd för ett skruvat högt avslut i invid andra stolpen och därför hade släppt den första.

• Hugo Larsson växer. Hans attityd, lugn och självförtroende lovar gott. En trygg tonåring i ett ”rum” fullt av vuxna – hur ofta möter man det?

• Peña är den ende MFF-aren, vid sidan om Oscar som mittback, som håller internationellt. Efter den initiala pressen var det just de här två spelarnas förmåga att hålla i bollen och slå passningar genom motståndarnas lagdelar på 20-30 meter som förändrade matchbilden. Det var ett MFF Unions tränare Fischer inte hade räknat med och så disponerade han om laget och lät det spela mer defensivt resten av första halvlek.  Därefter låg Union än tätare på Peña – på basketspråk säger man att de ”dubblade”.

• Det värsta som finns är att behöva gå och vänta på revanschen. Ett MFF som trott att de var kvar i Europa och trott de kunde rubba europeiska storlag hade definitivt förlorat mot både Blåvitt och Djurgården. Ifall man vinner på måndag, och det tror jag man gör ifall Hareide lyckas plocka ut rätt lag, slår man Djurgården av bara farten och sedan är man åter med i medaljracet.  

A.  Lomotey var ett panikköp för att Mahamé Siby gick sönder på just den positionen – defensiv innermittfältare. I sin tur tänkt som backup till Lewicki men Siby har stor potential. Att Lomotey spelat 25 minuter på två och en halv månad antyder att man missbedömt ghananens kvalitéer. Hur kan man köpa en 24-åring som inte är tänkt som startspelare och skriva ett kontrakt på fyra och ett halvt år? Det antyder att något är väldigt fel i MFF. Finns fler liknande exempel.

• Tre ljumskador i samma match. Hur är det ens möjligt? Berget, Lewicki och Olsson haltade alla ut. Tre attitydspelare. Känns väldigt oroväckande. På alla sätt.