Modig målvaktsdebut

Första prio är att inte ta risker. När du debuterar för en klubb innebär det att huvudtränaren litar på dig – visa dig förtroendet värdig. Varje försök att göra något extra kommer uppfattas som omogen trotsighet och nån slags överdriven egocentricitet som absolut inte gynnar din karriär. Speciellt om klubben är Manchester City och matchen gäller Champions League.

Man City värvade 30-årige tysken Stefan Ortega i somras. Meriterna var en lång karriär i andradivisionslag. Plus att han spelade upp Armina Bielefeld och nu har gjort två bra säsonger i Erste Bundesliga. Så efter att aldrig ha haft ett värde över nån enstaka miljon köptes han för 60. Och debuterade i går kväll på Westfalen Stadion med 84 000 ständigt sjungande gula motståndare bakom ryggen.

Eftersom han bara är 185 cm och de som bestämmer i fotbollsvärlden är sjukligt fixerade vid målvakters längd tror jag inte de centimetrarna gynnat hans karriär. Men det funkade till slut i Tyskland och det funkar uppenbarligen för Pep.  

Nu har matchen gått sju minuter. Motståndarna får frispark från cirka 27 meter. Ganska nära mitten. Man City har för vana att då ha tre spelare i muren. De ställer upp sig, Stefan placerar dem men vinkar sedan bort Erling Håland – det räcker med två.

Alternativen – för Julian Brandt, den 26-årige offensive mittfältsstjärnan med 38 A-landskamper som Stefan Ortega säkert känner väl –  är tre. Inlägg mot bortre, att försöka droppa bollen i den minimala ytan mellan målvakt och offsidelinje eller gå på eget avslut.

Varför ordinarie Ederson vill ha tre spelare är förmodligen för att även om det blir ett inlägg är det extremt svårt att nicka en boll framåt med kraft som kommer rakt bakom dig. Du måste komma med sidan till och därför väljer man ofta att slå en hög boll mot bortre stolpen som förhoppningsvis ska skarvas. Eller gå på eget avslut. Det är det inlägget Ederson (och Pep) föredrar och de försöker locka fram det med tre statister i muren. Bör tilläggas att City har en hel drös med duktig, kraftig byggda huvudspelare.

Det är många meter. En hård rak frispark ska aldrig gå in från det här avståndet. Som målvakt måste du dock fresta motståndarna att välja fel. Locka med något som skyttens personlighet och karaktär inte kan motstå. Som att gå på eget avslut ifall du är en 26-årig hemmastjärna med alltför stort självförtroende. Tror att Ortega stärks i sin övertygelse av att Dortmunds bästa chans kom redan efter fyra minuter. På en omställning får Brandt en passning snett inåt bakåt. Istället för att bara sätta till en bredsida från åtta, nio meter väljer han att försöka lura den täckande backen med en tvåfotare i hög fart. Och bollen rullar ifrån honom ut till en lite pinsam inspark.

Så Ortega vill att Brandt ska testa det oerhört svåra. Att skruva bollen väldigt hårt upp i närmaste krysset. Från 27 meter, och en mur (xs) som hoppar. Men Brandt känner att han ska revanschera sig för tvåfotaren så istället för inlägget mot alla lagkamraterna som tagit sig upp och väntar på inlägget satsar han på avslut. Det är ett helt OK avslut. Bollen tar i kameran som sitter i målställningen – det vill säga cirka ½ meter över och en meter utanför krysset.

Mathias Concha och ”Lena” tar det lugnt. De tycker inte det var farligt. Inga höjda röster. Allra lugnast är Ortega. Han har väntat på just det avslutet och tar bara ett pyttelitet hoppsa-steg medan bollen ändock ”smiter” utanför. Ifall det här avslutet kommit mot de ganska många allsvenska målvakter som har svårt att beräkna bollbanor i förhållande till målställning och deras egen position och hellre slänger sig på nästan allt så hade de garanterat gått efter bollen och de två experter troligtvis höjt rösterna. För det är en nästan genial frispark. Men mellan nästan och realitet har Stefan Ortega räknat ut sannolikheten och kommit fram till att han som gärna tar frisparkar men oväntat sällan gör mål på dem inte kunde motstå den här utmaningen.   

I övrigt hade han bara en enda farlig chans emot sig  – ett avslut av en vänsterfotad spelare lite från sidan och 12 meter som kom alldeles rakt på honom längs marken. Han hade gått ned i Neuers bandyposition (ett knä och en fot i marken) och blockerade lätt. Fast det var nästan lite arrogant att gå ned i den positionen med det avståndet. Troligtvis får jag se honom igen hemma mot Sevilla i den sista meningslösa CL-matchen. Framförallt roligt att Stefan Ortega fick börja sin internationella karriär efter 68 Bundesliganmatcher och nästan 200 i andraligan med att hålla nollan. Blir inte mindre glad av att jag känner en viss gemenskap då han spelat i Kassel som junior och i 1860 som förstaårssenior.  

Ps Se inte matchen. Det var en 0-0 match redan före avspark. Kunde slutat annorlunda och blivit spännande i fall Håland varit kvar på planen och tagit straffen men nu tvingades Marhez dit igen, två veckor efter att han slagit en straff långt utanför i Parken.