FCK-Lyngby

Mitt fotbollshjärta hämtar näring på andra sidan Sundet. Jag orkar bara inte skriva mer om de groteskt underpresterande MFF och HIF. Jag var kritisk till båda klubbarnas säsong redan innan den började. Och det blev bara värre. Så under sista omgången i allsvenskan följde jag i går ett ännu sämre, men ärligare, uppriktigare lag – ett lag med så miserabla förutsättningar att man inte ens kan säga att de underpresterat: trots noll vunna matcher efter 16 omgångar.

Lyngby BK borta i Parken mot FCK. Ett slags derby men ändå inte. Det är närmare från Parken ut till Lyngby än till Brøndby men likväl är Lyngby en evig lillebror. Ett sladdbarn i den köpenhamnska superligafamiljen.

När Brøndby i veckan fick en ny utländska ägare som lovar pumpa in cirka 350 miljoner SEK svarade FCK med att lova att man ska förbubbla omsättningen till över en miljard SEK till 2027. Lyngby? De ”Kungablå” är klubben där eventuellt rika hemvändande spelare tvingas aktier för att stötta klubben så den inte kursar. Den ägs av en rad små lokala intressenter som dessutom lyckats köpa Stadion billigt. Fast stadion, likt A-laget, är i behov av en rätt omfattande renovering.

Varför håller jag på Lyngby, en av de blott fyra kommuner i Danmark där ett borgerligt parti fortfarande är störst i riksdagsvalet? Lyngby, en ”konjakskommun” norr om Byen. Jo för att Lyngby är en liten, starkt lokalt förankrad klubb som vunnit ligan två gånger, senast för 29 år sedan. De åker alltid upp och ned. Producerar en rad talanger men det mest utmärkande är att alla stora danska tränare varit i Lyngby när de vara unga. Tänk lite som Brommapojkarna fast med mycket mer publik. Och färre talanger. Helt utan romantik men med stor autenticitet. Lyngby är äkta, så äkta man kan vara i högsta ligan.  

Framförallt fann jag Lyngby för att jag fick en A-lagströja av min gode vän Svend i 60-årspresent. Och för att det är en väldigt sympatisk medlemsägd klubb med stort bortafölje som INTE bråkar. Trots de där fem oavgjorda och elva förluster. Eller med tanke på dess historia av varannan säsong katastrof och varannan säsong en tursam uppflyttning i sista minuten: tack vare de där fem oavgjorda är supportrarna inte arga och aggressiva.  

Vi var kanske 7-800 våldsamt flaggviftande i Parken mot 25 000 vita. Lyngby kämpade väl, FCK var inte hundraprocent fokuserade och så avgjordes inte matchen förrän ett tursamt hemmamål till 2-0 i 70:e minuten.

Ölen var dyr men god. Det var kallt för mina fötter och händer och lite väl hög ljudvolym emellanåt men en fin, väldigt genuin fotbollsupplevelse. Som slutade 0-3 och ändå var vi ganska ”tilfreds” när vi traskade hem över Gunnar ”Nu” Hansens Plads den 6:e november. Det var ett fullkomligt hanterbart nederlag, tillskillnad ifrån det som Sverige led den här dagen 390 år tidigare. Det som slutade med att Sverige ockuperade hela Danmark (utom Byen) och gjorde det till en lydstat, typ Donestsk. Eller Krim. Så kan det gå!

Jag vill gärna tro att de holländare som redan importerats till Köpenhamn, och den mäktiga holländska flottan som räddade Danmark undan svenskarna 1658 även räddade Danmark från oteknisk, nordisk fotbollstradition på konstgräs. Att det bland Masdammer, Gouda, träbonnar och kanoner även fanns en dos holländsk totalfotboll som skapat en underhållande dansk fotbollskultur av teknik och fantasi tillskillnad från den dysfunktionella allsvenskan och den mördande tråkiga norska tippeligan.  


About this entry