Så plötsligt bara händer det…

För lag som ofta förväntans vinna kan en seger kännas mer som en lättnad, en press liknande ångest som släpper först med slutsignalen och tre poäng. Lyngby är inte ett sånt lag.  

Ser dem på TV borta mot trean Silkeborg. Lyngby har inte vunnit än, efter 16 omgångar. Räknar man med de sex matcher utan vinst de avslutade säsongen de föll ur ligan 2021 så är det 22 raka matcher utan vinst.

Lagkapten Marc Rømer, storebror till Elfsborgs André Rømer och en av delägarna, Brian Hämälainen.

Så, sista matchen före vinteruppehållet. I mitten av november. En jämn, tråkig första halvlek där hemmalaget pressar på sista tio. De skapar många chanser men närmare en nick i ribban kommer de inte.

I andra skapar Lyngby fyra chanser och gör två mål. Eftersom de flesta av de 4-500 supportrarna har fastnat på fel sida av den p g a olycka avstängda Storebälts-bron är det kanske bara 100 fans på plats. Men de, och spelarna, firar femdubbelt. Ren, oförställd  lycka. Alla ler, skrattar, kramar om varandra. Den isländske huvudtränaren säger till spelarna i omklädningsrummet att nu skall de ”bara njuta och i bussen väntar 1000 Carlsberg”.

Det är bara sex poäng upp till Erik Hamréns Ålborg men 13 till Bröndby på tiondeplatsen. Ingen tror på allvar att Lyngby ska klara sig kvar men det extra fina med dagens match är att nu kommer ju Lyngby vara en vinnande klubb i mer än tre månader.  Världsmästare, under ett helt vinteruppehåll!

PS Lyngby må vara en av Danmarks rikaste kommuner men klubben ägs av fans, lokala entreprenörer och ett par av de äldre spelarna. De åker upp och ned mellan Superligan och ettan. Finns säkert 20-25 klubbar i Danmark som har mer pengar än Lyngby men ingen, absolut ingen klubb har fler trogna, extremt tålmodiga supportrar.


About this entry