Qatar-katarr del 2: En öllös öken och Mayckel Lahdo

”Janne Andersson rasar mot ölförbudet”, skriver Aftonbladet. Jag rasar inte – det var rena ölöknen i min kyl i samband blågul sill och skånsk potatis med danskt rågbröd i går kväll. Men så såg jag inte heller VM-fotboll utan NBA-basket och läste min gamle lagkamrat Jack Hildéns roman om att vara misslyckad författare och drogberoende AIK-supporter. Går utmärkt att inta med vatten.

FIFA (Qatar) ljög om ölförbudet i exakt 10 år och införde det 48 timmar före turneringen gjorde avspark. Det säger rätt mycket om hur pass ölberoende de tror att västerländska fotbollsfans är i öknen. Det säger också rätt mycket om affärsmoralen visavi Budweiser som troligtvis redan hunnit flyga in ett och annat fat med alkoholiserad öl i öknen. Nu är den stora frågan i fall FIFA och arrangörerna i logerna klarar av att dricka upp all överbliven öl – för de är tillåtna att supa som de vill. Och gratis. Ölförbudet är enbart för vanliga supportrar – som betalar för biljetterna. Infantinos ord om vilka hycklare vi mindre lyckliga fotbollssupportar är, och vilken förebild Qatar egentligen utgör, kommer ständigt till mig.  Kanske finns det ett samband mellan de galna utfallen och anklagelserna på hans presskonferens och allt överblivet starköl?

Härligt med ”de riktiga fansen” som lämnar i halvtid! Mer sånt! Hyckla inte med känslorna. Eller så kanske de bara var törstiga?

Sveriges ”A-lag” vann mot Mexiko och Algeriet på lättöl, huttrande i den malmöitiska kylan. Har lite svårt att förstå varför just Malmö var så hett för ett landslag som ska spela i Qatar? Eller förstår jag inte vilken dragningskraft Malmö har på alla världens fotbollsspelare? Anton Tinnerholm har ju vänt tillbaka. Från New York.

Även U-21 vann. 8-1 mot Azerbadzjan och fick 2-2 mot Danmark. Såg Danmarksmatchen och båda lagen hade två stjärnor som glänste. Övriga var komplementspelare – det var väldigt tydligt vilka som kunde spela på ett tillslag med båda fötterna, ständigt röra sig och växla tempo. I Danmark Ajax/FCK:s Daramay och Maurits Kjærgaard, offensiv mittfältare som startar i CL-laget Red Bull Salzburg. Kjærgaard är född juni 2003 men såg redan oerhört mogen ut. Även i beslutsfattandet. Troligtvis nästa Pierre Emil Højbjerg fast mer lång och stark än fyrkantig. Det säger en del om dansk fotboll att blott en av dem är bland de 26 i VM.

Odenses Armin Gigovic dominerade det svenska mittfältet med fin teknik och dåliga val. Hans arrogans straffade sig med ett baklängesmål. Dovin som var duktig och räddade Sverige kunde inget göra när lagkamraten ställde honom. Klart bäste svensk var Mayckel Lahdo, född dagen före nyårsafton 2002. Såg inte honom så mycket i allsvenskan men i Alkmaar hoppar han in i varje match – och de ligger fyra poäng från serieledning. Fantastiska tempoväxlingar, låg tyngdpunkt trots längden, bollen vid fötterna, fint högerskott och en alldeles otrolig framspelning. Den passningen, parad med de andra egenskaperna, gav intrycket av en svensk Messi.

Den ende spelaren från förra gruppen U-21 som kom med i Janne Anderssons trupp mot Mexiko och Algeriet var Erik Holm, f d Blåvitt. Han fick vara med på grund av återbud. Förmodligen säger det något både om svensk talangutveckling och Janne Anderssons vilja att bidra till den. Under alla omständigheter såg Lahdo ut som en spelare för A-landslaget – redan till våren.