Inskolning tar tid/ Därför åkte Barça ut

Dagis borde vara förebilden. Inskolning är viktig, kräver tålamod, förblir förbisett. Även i världens bästa fotbollslag. Det Chelsea som köpt spelare för 6 miljarder i sommar och i januari är ett bra exempel. Lägg till en ny manager som kanske inte velat ha hälften av de spelare som köptes (eller var i klubben innan han tillträdde) förstår man det kaos där råder, även på plan. 

Inte lika illa i Barça. Laddade upp med att se dokumentären på Viasat om Johann Cruyffs inflytande på Barça ”The Last Match” från 2014. Egentligen en film om en man och den filosofi som klubben försökt förvalta, kontinuerligt. Med Xavi, Guardiola och världens bäste kock, Ferran Adria som drev El Bulli. Hade vunnit på att klippas ned och jag hade hellre velat höra mer om den taktik som egentligen är en slags fotbollsfilosofi. Blev lite mer allmängiltigt, vagare i konturerna men fint med bilder från 1970-talet och början på 1990-talet då jag ibland följde deras träningar.  

Minnen är dock tomma när FC Barcelona som i går kväll förlorade mot Manchester United. Men det förklarar varför jag gav två timmar av mitt liv för en match som ständigt stördes av en kommentator som hela tiden skrek. Ofta i fel ögonblick. United gick vidare i Europa League för de var lite bättre, lite mer samspelta, lite mer cyniska. Xavi är kanske inte världens störste teoretiker men han är säkert bra nog för att leda det här laget till de största titlarna. Om ett år eller två. Likt Cruyff kommer det krävas ofattbara och många förluster för att han ska tvingas lämna. 

Barça har köpt vanvettigt många spelare under sommaren men det funkade ändå inte i går. Inte på grund av taktiken eller motståndarna utanför att vissa spelare helt enkelt inte är tillräckligt bra. De kan glänsa i La Lliga men på den här nivån funkar det inte. Så här var de (4-3-3). Det går även att formulera så här: Xavis taktik kvar att Barça skulle göra minst lika många mål som motståndarna. Och de skapade inte tillräckligt många chanser för det. Dels för att de fantastiska pojkarna Pedri och Gavi inte var med och sprang vanvettigt mycket, dels för att spelarna kvalité inte motsvarade managerns förväntan. 

Ter Stegen – är en av världens två, tre bästa målvakter. 

Koundé – är en mittback tvingad att agera högerback. Förlorade i princip varje man-man mot Rashford under 180 minuter. Han hade behövt hjälp av en mittfältare eller Sergio Roberto men de var inte där. Helt OK offensivt vilket gör att jag tror på honom i framtiden. 

Araujo – inte klockren men svår uppgift på grund av att mittfältet inte hjälpte till defensivt.  

Christensen – en av världens bästa mittbackar. Klok, följsam härlig bollkänsla. 

Balde –  United koncentrerade sin press till hans hörn. Hade svårt första tio men spelade upp sig. Var nästan mer wingback än vänsterback. Minus för dåliga inlägg men plus för nästan allt annat. Kan bli världens bästa vänsterback, eller wingback. Tycker Xavi ska spela med en trebackslinje och strunta i de dysfunktionella yttrarna. 

Kessie – är en Busquets utan dennes teknik. Tuff men varken tillräckligt löpglad eller positionssäker. 

Busquets  – har tagit det stora defensiva ansvaret i många, många år. Men nu är han alltför gammal och seg. Hinner inte med. Ofta kom United 4 – 3 eller 3-2 för att han inte hann ta de långa löpningarna hem. Han eller Kessie kom inte heller upp mot de motståndare som efter mittbackarnas blockerade skott fick nya skott. Rent konkret berodde förlusten på de här två spelarnas brister. 

De Jong – tycker han är makalös. Explosiv med boll, fantasifull, klok, modig och generös. Hittar alltid lösningar på svåra problem. Borde fått vara mer offensiv i går.

Raphina – fortfarande en obegriplig värvning tycker jag. Han stannar upp spelet, står ofta fast ute på kanten och lyckas sällan utnyttja sin explosivitet eller dribblingsförmåga. När han får bollen sjunker tempot och ofta slutar det med att han skjuter och missar målet med tio meter eller slår en enkel passning fel.  Noll defensiv förståelse.

Lewandowski – en av de viktigaste spelarna. Hade han haft två andra spelare bredvid sig och en bättre offensiv mittfältare strax bakom sig hade Barça vunnit i går. Men hans arbetsbörda blir alltför stor. I går var han både 9:a och 10:a. Funkar inte. ÄR också skillnaden mellan hans exklusiva roll i Bayern och alltför stora arbetsbelastningen i Barça.

Segio Roberto – en inte tillräcklig snabb högerback som inte heller har konstruktiviteten som mittfältare.  Hans uppgift i går var dels att springa och störa uppspel, springa och ge spelbredd och hjälpa till defensivt, speciellt understödja Balde. Det Pedri och Gavi redan är fantastiska på. Hade funkat utmärkt i fall inte Raphina stått stilla och spelat fotboll.  Han fick kuta även för Raphina och det klarade han inte men han gjorde vad han kunde. 

Problemet med avbytarna är att det fortfarande saknas en målgörare. Både Pedri och Gavi har mer målsinne än Ansu Fati. Och dubbelt så mycket spelförståelse.  Man vill så gärna att den skadeförföljde unge sympatiske spelaren ska lyckas – han verkar aldrig göra det. Det stora ansvar som läggs på honom motsvarar inte längre hans talang eller det vi hoppades var talang för två, tre år sedan. Kanske borde han lånas ut till en klubb där han kan göra mycket mål och kanske hitta sig i den dröm vi ändå fortfarande bär om honom? 

Det är himla tur att Barça leder ligan i teorin kan säkra titeln den i helgen i fall Atletico vinner Madridderbyt.