Det fanns otroligt nog en gräns för hur mycket reklam som kunde knökas in i en amerikansk baseballmatch. Den nåddes hösten 2022. Är det inte dags att göra samma sak med fotbollen, att sanera spelet/sändningarna och införa effektiv speltid?
När Barças Marcos Alonso inte lyckades att glidtackla en Atletico-spelare tog det 1 minut och 36 sekunder innan spelet åter var i gång. Det var ingen palaver, inte medicinare på planen bara en massa rätt meningslösa gester och ritualer: mäta ut avstånd, se till att bollen ligger rätt, vänta på att alla är på plats, att ingen håller alltför mycket och tydligt i sin motståndare och så slutligen då. Ett inlägg, högt uppe i luften.
När Atletico genomförde sitt allra första inkast tog det 35 sekunder. Då hade matchen inte pågått i två minuter. Diego Simone är världsbäst på att managermaska sig igenom en hel match. En hängiven lärjunge till Carlos Bilardo-skolan i argentinsk fotboll. Troligtvis låg den effektiva speltiden, före Barças ledningsmål i 45:e min, på allra högst 30 procent, cirka 15 minuter ( +2 min). I andra, då Atletico var tvungna att spela fotboll fick vi nog 40 av 45 ( +4) minuter fotboll.
Inget är dock så dött som den amerikanska baseball-ligan. Därför har MLB i år genomfört en total makeover. All dötid har kunnat fyllas med reklam på ett eller annat sätt. Men det fanns en gräns. De matcher som på Babe Ruths tid tog två timmar för nio innings hade förra hösten dragits ut lite drygt tre timmar. Den effektiva speltiden? Kanske fem minuter? Det förstörde TV-bolagens tablåer. Papporna tog inte längre med de små barnen på kvällsmatcherna, folk på läktaren utan att kunna zappa blev helt enkelt uttråkade. Det fanns en gräns för hur mycket reklam man kunde ”fylla” sportsändningarna med.
MLB har infört tidsbegränsningar, den största förändringen i spelets historia. Spelarna kan inte längre lunka fram och tillbaka, tuggtobaken får spottas före eller efter, ritualerna, gesterna har sanerats. Efter tre veckor har matcherna i genomsnitt reducerats med nära 20 procent. Och alla, nästan, jublar. Man har också premierat slagmän som inte enbart satsar på en homerun eller kastare som inte enbart satsar på dåliga kast att homeruns görs omöjliga och spelaren kan ta ”en walk” till första plattan. Det innebär betydligt högre batting averange, fler träffar, roligare, mer omväxlande och mindre statisk baseball.
Tänker på det här inför IFK Norrköpings bussparkering på Stadion i kväll. Och hur pinsamt det var att se MFF maska sig igenom en hel halvlek i Göteborg för en vecka sedan. IFK Norrköping har gjort det i varenda match hittills. Ser absolut ingen vinnare här! Inför effektiv speltid i fotboll. Alternativt: se till att bollen vid fasta situationer gör comeback inom 30 sekunder. En utspark ska ta högst sex sekunder. En inspark ska förvandlas till indirekt frispark om den inte läggs inom 15 sekunder. Likadant med inkast.
Enkelt att genomföra, hade skapat bättre fotboll, sportsunderhållning av högre kvalité.
Råkar vara i New York för tillfället och såg Yankees slå Toronto med 3-2 i lördags ute i Bronx. Enorm skillnad mot tidigare matcher jag sett …då det ”tickar” en klocka mellan varje kast som pitchern ska förhålla sig till annars blir det bestraffning. Även ”sidbytena” gick snabbt. Till och med hedrandet av den obligatoriska krigsveteranen (efter 6 innings) gick snabbt.
Enda problemet var väl att publiken (43 000 pers ! ) inte hann käka klart de friterade kycklingvingarna.
Värt att ta efter i alla sporter, inte bara fotboll. I golfen får superstjärnor hålla på i minuter inför en putt….
Intressant. Tack. Tappade själv intresset för några år sedan just på grund av all tidsspillan. Också därför jag helst streamar NBA-basket i efterhand så jag slipper all reklam och alla jippon. Ska kolla en match i veckan!
Jag som skriver kallas vanligtvis Magnus Sjöholm. Bor i Malmö och skriver kultur- och sportjournalistik. Eftersom båda handlar om tyckande, kunskap och omdöme blir det alltid väldigt subjektivt här på bloggen. Jag tror helt enkelt inte man kan vara helt objektiv när man skriver om de här två områdena. Inte ens i vardagstidningarna.
Namnet kommer från den första bloggtexten jag tänkte skriva – den om Max Fuxberg och hans trasiga tår i Trelleborg. Och nu kan jag inte ändra namnet…
När jag inte skriver här är jag fotbollsmålvakt (välskadad fotbollsmålvakt till förfogande) i Gröstorps IF i division 5 Sydöstra Skåne. Jag håller också på att skriva en bok om målvakter, minnen och utanförskap.
Läs också min blogg om allt som inte rullar: Maxtiofingrar
2 kommentarer
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]