Till Malmö FF:s försvar (även om man kunnat agera annorlunda)

Fotbollsklubben har fått våldsam kritik från alla håll efter att man inte stängt av sin stjärna, peruanen Sergio Peña. Denne körde bil i 70 km/h på 40-väg med 1,3 promille alkohol i blodet. 

Jag har i huvudsak läst och lyssnat på sociala medier och Discoverys sändning från matchen mot Norrköping med en fotbollsjournalist och två gamla spelare – alla har krävt avstängning. Alla har använt bryska ord i sitt fördömande av klubbens agerande.  

I Discovery gjorde man den märkliga jämförelsen mellan Martin Olsson som blev avstängd en vecka efter att ha kommit sent till träning. Gamla fotbollsspelare, och fotbollsjournalister ( som Expressens Noa Bachner) borde veta att det är skillnad på att bryta mot omklädningsrummets etikett, mot klubbens regler och landets regler. Olsson fick ett hårt straff som får mig att misstänka att det inte var en engångsförbrytelse – mot omklädningsrummet. Tränare Rydström bedömde att endast om det offentliggjordes kunde Olsson förbättra sig. Tror jag. 

De flesta sportjournalister anser att peruanen ska straffas av klubben eftersom han brutit mot deras värdegrunder. De utgår ifrån att det enda möjliga straffet är avstängning. 

Saken kompliceras ytterligare av att den anställdes jobb också är personens passion. Ibland kan en ”timeout” vara befogad men att förbjuda Peña att spela fotboll hade troligtvis medfört psykiska problem. Jag är medveten om att många svenskar tycker det är ett självklart och passande straff, som bonus till böter och samhällets dom.  Med tanke på att Peña var bäst på plan i matchen mot Norrköping tyder på att klubbens agerande har hjälp honom – åtminstone på kort sikt. Jag tolkade Discovery-personernas reaktion som att de blev än mer upprörda efter Peñas insats på planen – istället för att se människan före den eventuelle missbrukaren.

På sociala medier är det flera som menar att klubben ska stänga av för att Peña är en missbrukare med stora problem och därför behöver han hjälp – och den enda effektiva hjälpen är att inte fortsätta som vanligt utan stänga av. 

Men vad vet vi egentligen om Peñas relation till bilkörning och alkoholintag? Mig veterligen ingenting. Att som vanlig supporter påstå att en person behöver hjälp för ett missbruk och dessutom veta exakt hur den hjälpen fungerar bäst är att uttala sig om något man inte har kunskaper om. Då tycker jag man bör undvika det. 

Just avstängning är annars något som MFF-supportern och riksdagsmannen Rasmus Ling yrkar på i sin fb-grupp. Han är mycket besviken på klubbens agerande – han menar att peruanen mår dåligt och behöver ”hjälp” (Jag använde här tidigare ordet missbrukare och det var ett felcitat).  Rasmus hävdar att klubbens agerande sänder fel signaler och bagatelliserar lagbrottet

Om Penã hade gjort sig skyldig till något liknande tidigare utgår jag ifrån att klubben stängt av honom -˙ då behöver han hjälp med de problemen. Eftersom klubben inte gör det utgår jag ifrån att det inte finns något missbruk eller form av upprepning. 

Som arbetsgivare ska du inte i första hand bestraffa utan hjälpa. Om spelaren själv och omgivningen tror att han bäst får hjälp i arbetet genom att fortsätta spela så ska han fortsätta spela. Tids nog kommer samhällets dom och den kan eventuellt betyda att han inte kan spela. 

Klubben har agerat som en ansvarsfull arbetsgivare ska göra när en anställd har begått ett brott. Inte outa och tvinga hem den anställde, inte tvinga den anställde att framstå som missbrukare om inget missbruk existerar. Klubben har agerat som om Peña aldrig tidigare brutit mot varken omklädningsrummets eller klubbens regler. Jag utgår ifrån att så är fallet. 

Med utgångspunkt i detta kan jag tycka att klubben trots allt kunde ha agerat lite annorlunda. När saken blev känd borde de kallat till presskonferens och styrt medierapporteringen istället för att i efterhand tvingas försvara och styras av media. De har tryckts upp mot väggen och det har påverkat allmänhetens bild av en klubb som ska försvara istället för att förklara. Jag tycker dessutom att man borde offentliggjort både bakgrunden till brottet, hur man valt att hjälpa spelaren och vilket internt straff man beslutat om. Precis som i fallet Olsson. 

Varför man inte agerat så här? Varför man gjort så som i princip alla svenska idrottsföreningar gör när de hamnar i medias negativa fokus? 

Jo, delvis för att man väljer före detta sportjournalister som kommunikationsansvariga istället för kommunikatörer som är vana att hantera krissituationer. Andra, färska exempel på totalt felaktiga krisbearbetning (snarast liknande ett självskadadebeteende) är AIK:s taktik att klubbledningen sjukskriver sig och åker på semester istället för att försvara sitt agerande eller den kollaps som följde på Janne Anderssons dialog med Bojan Djordjic. Istället för att omedelbart rensa luften och förklara orden och innebörden väntade man 18 timmar innan huvudpersonen sa något och 36 timmar innan ”luften rensades”. Ifall förbundets kommunikatörer tvingat Janne och Bojan att prata ut redan efter sändningen eller åtminstone morgonen efter hade mycket ont och skadligt kunnat undvikas.