Världens mest misslyckade fotbollsliknelse?

Kanske vet Theodor Olsson jättemycket om fotboll. Kunskapen om konst är betydligt mindre. Då är det modigt att som assisterande A-lagstränare i Malmö FF ändå försöka likna lagets nya spelmodell med van Gogh målade. Teorin att ambitionen och mottagandet för dennes konst var det samma som MFF nu kreerat med åtta raka segrar och stor entusiasm bland de egna supportrarna. Från Sydsvenskan:

”När assisterande tränaren Theodor Olsson ska beskriva vad det nya som influerat Malmö FF:s spel är, börjar han med att prata om hur Vincent van Gogh målade tavlor och hur de formades av samhället han levde i.
Theodor Olsson vill att matchen ska vara mer än resultatet, laget ska uttrycka någonting och få publiken att känna.
– När folk kommer och tittar på vår fotboll ser jag det som att de kommer till vår vernissage, och spelet på planen är tavlan som vi har målat på under veckan.”

Problemet är att van Gogh enbart sålde ett enda konstverk. För en summa, i dagens penningvärde, som inte räckt till entrén på ståplats under en MFF-match. Om det nu ens är sant, konstexperterna tvistar. Van Gogh är en av de mest misslyckade konstnärerna någonsin, under sin egen levnad. Han försökte sig på en rad olika yrken innan han till slut gick ”all in” på konst. Han levde sedan fattigt och miserabelt under ett par år innan han begick självmord, 37 år gammal efter en misslyckad sejour i franska Arles. Hans självporträtt, speciellt efter att han skar av sig ena örat, skapar inte direkt jubel för de sköna konsterna!

Min teori är att Theodor säger så här för att han är ”formad av tränaren han lever i skuggan av ”, tillika chefen och troligtvis även Theodors stora förebild Henrik Rydström. Denne har en akademisk examen i litteraturvetenskap. Denne drar ofta paralleller med svenska proletärförfattare och fotboll. Det funkar. Theodor vill imponera på sin chef och drar ”van Gogh-kortet”. Att sedan van Gogh i dag lockar fler än endast kulturkramarna med underbara färger, mjuka linjer, strålande ljus och framförallt molnfria blå himlar är en helt annan sak.

Kanske blir jämförelsen med van Gogh och örat mer konkret efter söndagens seriefinal mot Häcken då MFF saknar minst två av de allra bästa spelarna, som båda är försvarare. Mina egna funderingar kring den kampen går snarare till tysk expressionism, typ Otto Dix trauman i våldsamma färger och Kirschners många avklädda flickor, ofta unga prostituerade som lär ha givit ”en konstnärlig synergieffekt”. I bästa fall räknar jag med en Emil Nolde, ett softat oavgjort, inte sällan med motiv av sloknande blomsterbuketter, i oväntade nyanser.