Ytterback?

Ifall du är försvarare utan fotboll ska du försöka hindra bollen ifrån att gå i mål. Det viktigaste, det klubben betalar för och supportrarna kräver, är inte att du som ytterback i första hand ska försöka skydda dig. Att din prio inte bör vara att undvika smärta, smärtan av att träffas av bollen.

I större ligor, ja t o m i den danska så kastar sig spelare för att blockera skott. Likt hockeybackar. De går in på 50-50 bollar för att vinna eller dö (eller åsamka motståndaren smärta). De kastar sig raklånga för att täcka målet, speciellt i fall målet av olika orsaker är tomt.   

Så var vi en lite stel och småklumpig högerback i IFK Norrköping. Han är egentligen yttermittfältare eller till och med ytter trots att han är lite tjock och släpar på 6-7 kilo mer än han borde. Jag tror han hatar att vara högerback men han har en tränare som i brist på alternativ placerar honom där gång på gång. För tränaren tycker hans lag bara måste han en gammaldags högerback.

Det är lika olustigt varje match. Att bli uppsnurrad. Att förlora löpdueller, att sällan få ta sig över mittlinjen. Han spelar som om han bar munskydd: undviker all kroppskontakt och är noga med säkerhetsavstånd. Och så det där med smärtan när den jättehårda bollen träffar hud – ytterst obehagligt!

Så när målet är tomt och motståndaren siktar in sig och bredsidar en boll alldeles bredvid en – klart att han ser till att hoppa undan, vända bort huvud och göra sig så liten som möjligt. För att slippa smärtan. Istället för att slänga sig, eller gå ned med ena knäet och täcka eller blockera avslut, istället för att rusa ut mot motståndaren och göra sig stor vänder IFK Norrköpings högerback sidan till och hoppar så att han täcker hela området mellan bortre stolpen och hörnflaggan. Mycket riktigt klarar han sig ifrån att träffas av bollen.

Jag tror inte Daniel Fritz Eid gör det här medvetet. Han är bara ingen försvarsspelare.