För eller emot gubbarnas damfotbolls-VM

Kluven. Villrådig.

Blott det faktum att man spelar på Nya Zeeland, mitt i vintern, känns som ännu en Qatar-lösning. Med Hamlets ord: ”Ska man kolla eller inte kolla?”.

FIFA och UEFA har alltid behandlat damfotbollen illa. Det finns massor av konflikter – konkreta eller latenta problem som gubbarna skiter i. För att de kan, för att tjejerna inte vågar eller vill ställa till problem. Det är sportwashing i ett nytt perspektiv. Tjejerna får smulor av den gigantiska kakan och nöjer sig med det. Relativa smulor. Prispengarna har ökat rejält men de är fortfarande bara 1/4-del av männens. Hur kan det vara så stora skillnader mellan män och kvinnor år 2023?

Sveriges landslagstjejer har i princip alltid sopat konflikter under mattan och förklarat hur nöjda de är med allt. Håller käften och är söta. Är tacksamma. Säger rätt saker.

Det är annorlunda i Norge, Danmark och Spanien. Annorlunda i USA och Brasilien.  Annorlunda i Frankrike och än fler länder där tjejerna försökt sätta hårt mot hårt och tvinga fram mindre orättvisa villkor.

Så vem gynnar årets VM, egentligen? På långsikt?

Jag ser gärna VM-matcher – när de är jämna och spännande vilket i princip utesluter gruppspelet. Samtidigt stödjer jag i så fall inte bland annat de spanska tjejer som valt att bojkotta VM. Modigt och uppmuntrande. Hoppas Spanien förlorar alla matcher – kanske ska man se de matcherna för att heja på motståndarna? Kan man hoppas på ett anti-VM, fullt av skandaler och kontroverser?

Jag vet faktiskt inte hur jag ska förhålla mig till Fotbolls-VM!