Carl Björk – wingback mot sin vilja! 

I 75 minuter höll IFK. Malmö FF borde avgjort kvartsfinalen i Svenska Cupen långt tidigare men lyckades missa alla öppna målchanser utom en. Och som vanligt släpper man in enkla baklängesmål – liksom mot Öster och Varberg. 

IFK Norrköping parkerade i eget straffområde, hade väldigt lite boll men skapade två chanser och gjorde ett mål (utmärkt löpning och avslut av Carl Björk och bra assist av Daniel Eid). Det var match och IFK hade chansen fram till alldeles före MFF :s sena ledningsmål. Totte Nyman drog omkull Cornelis nedåt hörnflaggan och sedan hamnade bollen hos en fri Shabani vilken som vanligt var tvungen lägga bollen till rätta och två, tre tillslag senare blockerades avslutet till hörna. 2-1 där och MFF hade blivit än mer nervösa och oroliga över sin målimpotens. 

Nu blev det 2-1 åt andra hållet efter att Carl Björk försökt spela försvar genom att springa efter och knuffa lite i ryggen på ”Busse”, vänsterbacken. Till Carl Björks ”försvar” ska sägas att precis tagit en 60 meters löpning från vänsterytterposition tvärs över hela planen. Men när han väl var framme och skulle försvara tillsammans med Eid valde norrmannen att backa hem och inåt istället för att ge understöd och försöka blockera löpningen ned mot kortlinjen och det följande inlägget. 

Några minuter senare får Björk bollen centralt på egen planhalva medan MFF pressar. Istället för att spela bollen vidare ut mot andra sidan eller bakåt behåller han den –  det tar högst två sekunder så är han av med den och MFF gör mål. Och matchen är över, mentalt.

På Svenska Fans får Björk 3/5 – det var generöst. Ungefär lika rättvist som att ge Jansson 2 och mittbackarna 1 medan de centrala mittfältarna fick 2 och 3. Det var alltså Oscar, Max och Antons fel att MFF gjorde fem mål på typ 25 avslut? Är det inte i själva verket så att det är omgivningen som inte kan försvara? Du har två ytterbackar som inte förstår och ett temporärt innermittfält som (förutom Traustason) är värdelöst på att försvara lågt, täcka ytor och vinna närkamper. Under den här försäsongen har mittbackarna gång på gång ställts inför omöjliga uppgifter – och så får de skit av ”supporterskribenterna”.   Om det slutade 1-2 eller 2-5 är ointressant. Betygsättarna borde lära sig skilja på cupmatcher och målskillnad.

Carl Björk är en bra symbol för IFK Norrköpings resa utför. Rent kvalitetsmässigt. Från en ung forwardsreserv som petade in något enstaka mål mot Tveåker i cupen till färdig forward, startspelare med labilt målsinne. Att Brøndby köpte honom var förmodligen konsekvensen av någon penningtvätt för Carl Björk håller inte allsvensk klass som forward. Har aldrig gjort det och jag är rädd för att han heller aldrig kommer göra det. Men jag tror Atta han ser sig själv, och drömmer, om att vara forward och göra mål.

IFK har väldigt få spelare av kvalité och därför får man se om spelarna passar bättre i en annan position – kanske bör man även byta spelsätt och anpassa ens eget spel efter de egna förutsättningarna? Inte bara de som en feg och ångestfull tränare lutar sig mot?     

Carl Björk är löpstark och vill mycket men har lärt sig lite. Säkert inte hans fel och de två säsongerna i Danmark med hög lön utan matcher har inte heller främjat hans utveckling. Tränarna har behandlat honom som en hopplös forward och struntat i hans egentliga kvalitéer. För de finns, om man tittar lite närmare. Förutom löpandet för han, i Malmö, vid två tillfällen bollen framåt 30-40 meter och slår sedan bra inlägg, ett av dem direkt på Tottes huvud. 

Carl Björk är inte en forward, inte ens en högeryttermittfältare framför Daniel Eid. Det är otacksamt att de defensiva uppgifter som motvilligt avkrävts en ska få stöd och stabilitet av en högerback som ännu inte lärt sig försvarsfilosofins fundamenta. Varför satsa på en högerback som inte kan försvara? Måste IFK ha ytterbackar?  Är det farligt med fantasi?

Ser Atalantas spela med två Carl Björk-lika långa wingbacks med bra självförtroende och understöd (se texten ”Hien, Holm och så Gyökeres”). De löper upp och ned, slår inlägg och tar sig ofta in i straffområdet eftersom de aldrig slutar löpa. De har tack vare att Atalanta centrerar de andra ytorna var sin alldeles egen korridor. Defensivt slipper de ut på kanterna och utmanas utan kan istället ligga utanför närmaste mittback och markera. Ifall de tvingas försvara långt ute vid kanten får de genast understöd av både defensiv mittfältare och innerback. Ofta tar mittbacken själv ansvar och löper ut i det område som är en högerbacks. Vilket naturligtvis ställer krav på innermittfältet.  

Det här skulle Carl Björk kunna göra – omskols, i teorin. Men IFK Norrköping spelar inte så här och har inte gjort det på många säsonger – i princip inte alls förutom nån gång då de hade en modigare tränare som dock fick sparken redan innan björken slagit ut. Och jag tror inte att tränaren tror på ”omskolning” som lösning och möjlighet. Tvärtom.

Nästa gång ska jag krypa in i Andreas Alms huvud – jag har ju läst och recenserat hans roman och då tror man sig veta allt (och lite till) om författaren.