Damfotbollens Mourinho 

När Chelsea förlorade FA-cupfinalen för en månad sedan vägrade hon efter slutsignalen skaka Arsenalcoachen, svenske Jonas Eidevalls, utsträckta hand. Inte bara det, Emma Hayes knuffade iväg honom och förklarade sedan på presskonferensen att ” ‘I don’t think we should tolerate male aggression!”.

Igår var Emma Hayes åter i farten. Chelsea förlorade CL-semin hemma mot Barça efter en utvisning och en straff (Fridolina Rolfö). The Guardian menar att Chelsea hade otur med domaren alla tveksamma beslut  och en andra lång text blir till en hyllning av Hayes. På det officiella youtube-klppet är de engelska kommentatorerna av samma åsikt. Det var inget andra gult och ingen straff. Hayes kallade utvisningen på presskonferensen för det troligtvis ”sämsta beslutet i CL:s historia”.  

Så jag blir nyfiken. 

Det andra gula är en stämpling. Chelseaspelaren kommer, sent och träffar inget annat än Barça-spelarens tår och framfot. 

Straffen är en löpduell mellan tre där Barcaspelaren först blir tacklad i ryggen och sedan sticker den andra blå spelaren fram ett ben vars vad fäller motståndaren. Så där är två straffsituationer som båda är straff och tillsammans blir nästan övertydligt. Ändå kan managern och de engelska journalisterna förneka detta. Känns unket. Blir nästan förbannad för varför ska jag se en match där de som ska vara objektiva helt klart inte är det? Emma Hayes? Hon som dessutom var assistent i Arsenal i många år och borde ha en bättre relation till klubben. Helt tydligt har hon lärt sig av fd Chelseamanagern Mourinho. Det är ju bara pinsamt ifall hon inte får några disciplinära straff. Istället har hon fått alla engelska utmärkelser man kan få, inklusive nån slags orden och titel (OBE) från kungen. Damfotbollen, och dess kommunikatörer, borde tänka om!

PS Har skrivit åtta texter om Jonas Eidevall, mellan 2010 och-14. Från ”Krubbans” herrlag till FC Rosengård. Sök i hörnet till höger och läs.