Ett möte som inte gav svar utan blott nya frågor

Texten i morse gav svaren jag hoppades de ansvariga i IFK Norrköping skulle ge. Tacksam för NT:s live-referat, förstår att allt inte kom med men utifrån vad som jag läste på ”live” har jag några frågor. 

1.Tony Martinsson började som sportchef för två år sedan. När nu Magnússon kommer in för att sportchefen, enligt NT, har alldeles för mycket att göra – varför tog det 2 år att upptäcka? Varför var det först när IFK förlorar mot två bottenkonkurrenter med 1-9 som man plötsligt förstår att sportchefen inte klarar av att dubbeljobba? Och varför har man inte avlastat sportchefen, om det nu plötsligt är så jätteviktigt, samtidigt som man ökat A-lagets och Akademiens personalkostnader med ca 14 miljoner? 

Har Martinsson försökt mörka att han inte kunnat sköta jobbet eller har han bett och bönat om förstärkning men styrelsen har skitat i det? Eller har han sagt till styrelsen att allt går bra och han fixar det han är satt till att sköta i tron att han kunde det? 

Vad bygger förtroendet för den sportsliga ledningen och de nuvarande spelarna på – rent konkret? När ordförande Mårdh för ett drygt år sedan gick ut och sa att IFK skulle spela i Europas vart år från 2025 – vad byggde det på? Rent konkret? När Guld Glen gick ut och sa att IFK skulle ta guld 2025 – vad byggde det på? Varför lät styrelsen honom göra det utan att dementera? Och varför var hela klubben så fruktansvärt misslyckad och inte värt ett rött lingon, enligt Guld Glen, efter att dansken lämnat ett år senare? 

På vilket sätt är Stefan Hellberg en ”extern kraft”. Han har ju direkt eller indirekt varit insyltat i klubben i över 20 år. 

Han har föreslagit att man nu spelmässigt ska gå tillbaka där man började, vilket rimligen betyder 4-4-2 som mot Brage med startspelare som Bolma, Björk, Baggesen, Eid med flera.  En match där IFK var så felbalanserade att Brage dominerade och borde vunnit. Min text om den matchen rubricerades: ”En cuppremiär som får en att tänka på kval”. Det var på den tiden då IFK Norrköping ännu hade målsättningen att vara på övre halvan och utmana om medaljerna. I alla fall enligt Tony Martinsson och styrelsen. Är det verkligen det som är idealet för IFK Norrköping nu? I så fall tror jag att min rädsla i rubriken från 18 februari besannas.

Slutsats. Det man presenterade och sade i dag var inga nyheter, inga idéer om hur man ska förändra det som måste förändras. Detta borde varit tydligt och analyserats redan för tre månader sedan.