Taha Ali  – dribblingsfreak eller funktionell elitspelare? 

Det råder en rad missförstånd runt Taha Ali. Max påstår att han när som helst kan säljas för 10-tals miljoner. Gasetten, en malmöitisk nätsajt, menar att en spelare som vill lämna borde få lämna omedelbart. Fotbollsmedia älskar honom och hyllar honom, vanligtvis utan reservationer och det är också en orsak till att han får så mycket speltid i ett allt mer dysfunktionellt Malmö FF. De har svårt skilja på form och funktion. 

Jag har sett Taha Ali sedan lånedebuten i HIF hösten -21. Han var redan då spektakulär. Med åren har han lärt sig att löpa hem och försöker även ta defensivt ansvar numera. Men han klarar det inte. Han ”jobbar” hemåt, befinner sig på nästan rätt position och så vilar han där. T ex är Värnamos första mål i veckan en indirekt konsekvens av att Taha Ali inte fullföljer sitt markeringsuppdrag utan när hans spelare löper ned i Johan Karlssons yta slutar Ali löpa. Karlsson som har en annan spelare att markera tar då nåt steg ut mot Alis gubbe och så får Karlssons ursprungliga spelare en fri yta att avsluta på. Ifall man studerar hans defensiva uppgifter upptäcker man hela tiden små misstag. Här finns en motvillighet mot att löpa de sista metrarna, flytta sig de metrar som krävs för att skära av en passningsmöjlighet och uppenbart motstånd mot närkamper.    

Taha Alis dribblingar är mycket underhållande. Men då han i princip enbart använder högerfoten är det ganska lätt att skära av de passningar som hans dribblingar är tänka att resultera i. Eftersom han spelar till vänster måste han alltid vända upp inåt planen för att slå passningar och framförallt inlägg som kräver lite kraft blir omständliga och ”momentum” förloras. Så vanligtvis bara vrickar han bollen med höger utsida. Det fungerar ifall adressaten är nåt fåtal meter ifrån en – inte annars.   

Varför Ali inte blivit såld, trots att han säkert vill det, beror rent konkret på att han inte kan avsluta. Utländska klubbar hade kunnat bortse från hans brist på defensivt tänkande och enbenthet ifall han bara gjorde mål. 

På de 37 matcherna i allsvenskan han spelat förra och innevarande säsong har han gjort ett enda mål. Matchtiden motsvarar ungefär 22 hela matcher. Det är svårt att sälja en forward som saknar förmåga att göra mål.  Att ha en ”impotent” forward är en lyx som Malmö FF kunnat kosta på sig men det börjar kännas, i resultaten och i tabellen.

Mot Värnamo blev Rydström så pass desperat att han vid några tillfällen lät Taha Ali spela till höger. Han dribblingar är lika vackra och underhållande där men nu tvingades han avsluta med vänster fot och det såg inte bra ut. Han träffade inte bollen rent.  

Jag tycker att en professionell fotbollsspelare som tillhört MFF i snart 30 månader borde kunnat tillägna sig lite bättre avslutsteknik. Och bli mindre enbent. Det har inte Taha Ali och MFF lyckats med. Därmed tycker jag att man kan ifrågasätta hans startplats i laget, hans utvecklingspotential och hans plats i klubben.   

Hans kontrakt går ut årskiftet 26/27. I den vackraste av fotbollsvärldar gör snart 27-årige Taha Ali nu före transferfönstret öppnar en massa mål och så kan han äntligen säljas. Det vore winwin-situation för alla parter, utom möjligtvis klubben som köper honom. 

12 januari 2023 skrev jag en mycket kritisk text om svensk fotbolls utveckling. Den mynnande ut i frågan om varför svensk talangutveckling var så dålig jämfört med grannländernas. Hur mycket berodde på mindre bra elittränare? Jag använde Taha Ali som exempel och hoppades att nyss anställde Henrik Rydström skulle klara av att transformera Alis oomtvistliga talang. Snart två och ett halvt år senare kan man konstatera att han inte lyckats med.