Henrik Rydström – en av de allra bästa MFF-tränarna genom tiderna

Jag var väldigt stolt över det han åstadkom. Och hur han gjorde det. Jag är också stolt över att han var en klok och omtänksam fotbollstränare. Med humor. Han hade många väldigt goda egenskaper, även som fotbollstränare. Det är lätt att glömma det när medierna är fulla av kritik. Av samma fotbollsexperter som om vartannat hyllat Taha Ali och kritiserat Rydström för att inte spelat Ali eller IKT mer. 

Så hur kunde det då gå så fel? Gazetten menar att MFF gick dåligt redan förra året och bara hade 1.71 poäng mer match från 1:e september. Ja men de hade ju redan vunnit allsvenskan då, nästan. 

Ingen av de som skriver dödsrunorna tar upp bristen på mål och att det är intimt förknippat med bristen på boxspelare. Ingen nämner heller målvaktsdilemmat. Istället tar de upp saker som att MFF spelade långsamt och att man förlorade många matcher för att de inte varit tillräckligt aggressiva. Och att Lasse Berg Johnsen helt tappat formen. 

Jag köper det förstnämnda – Rydström fick inte spelarna att dö för MFF. Han trodde att bara för att Nanasi gjorde många mål så kunde alla offensiva mittfältare göra det, i hans MFF. Varför den norske terriern tappade formen och att Otto Rosengren försvunnit efter en stark vår vet inte jag – men är det rimligt att skylla på Rydström? 

Samtidigt får Daniel Andersson massor av kritik. Men är det inte Rydström som beställt spelartypen och Daniel som enbart letat upp de bästa alternativen, som Rydström godkänt? Jag tror ingen elittränare i den allsvenska toppen bara får spelare – utan att ta inflytande och sista ordet. 

Det är annorlunda i klubbar där presidenten/ ägaren kan göra vad han vill. MFF är ingen sådan klubb. Även om Daniel Andersson nästa är på den nivån. Jag tror AIK är en sådan klubb. Kanske den enda i Sverige.  

Sist några ord om Anes Mravac. Han verkar vara en sympatisk man. Jag följde IFK Norrköping under de fyra matcher han hade interim-ansvaret sommaren 2022, läs här!. Post Norling. Dåvarande sportchefen hade fullt förtroende för Mravac. Det hade inte spelarna. Det såg för djävligt ut. Sportchefen sa att det var viktigt att de hittade exakt rätt tränare, oavsett hur lång tid det tog att rekrytera. Efter en månad, om fyra förfärliga matcher presenterade man Guld Glen, en av Skandinaviens absolut sämsta elittränare. 

Jag är osäker på Mravac är rätt man att leda MFF resten av säsongen. Det beror helt på spelarnas inställning. Har man revanschbegär? Har man moral nog att verkligen kämpa och vinna stort när man möter seriens absolut sämsta lag – som inte har något att spela för mer än äran och hedern?  Är bonuspengarna för att bli trea tillräckligt stora?

Mitt tips är….  … 5-0!