Jo jag gillar bengaler men…

Att stänga av, eller ge besöksförbud, till några supportrar av IFK Norrköpings ultras handlar varken om häxjakt eller bengaler. Eller IFK Norrköping. Framförallt handlar det inte om IFK Norrköping.  

Om IFK Norrköping var det viktigaste med fotboll hade pojkarna i den så kallade Divisionen avvecklat sig själva omedelbart. Det gagnar inte IFK att man bråkar med samma andas barn i andra tröjfärger, skapar rädsla, obehag, skadegörelse och försöker bränna upp det egna konstgräset. 

Om IFK Norrköping var det viktigaste skulle de inte tvinga klubben att lägga tid, pengar på deeras uppförande, slippa låta klubben förlora sponsorer och publik bara för att de vill synas i fotbollssammanhang där de aldrig platsar på andra sätt än genom hot och hat.   

Om spelarna och tränarna i IFK Norrköping hade haft lite mer mod och civilkurage hade de tydligt tagit avstånd från maskering och matchstörningar, våld och hat. Inte vänt andra sidan till när några försöker bränna ned Parken.   

Om IFK Norrköping var viktigare än dessa pojkarnas ”brinnande egon granne med inferno” skulle de inte maskera sig och avbryta matcher för att vifta med bengaler. ”Gärna bengaler men först en genomförd fotbollsmatch”, för att anspela på ATP-omröstningens vinnande reklamslogan. 

Den folkpartiske riksdagsman från Uddevalla som röstade för det självklara valet om allmän tjänstepension fick dödshot. När min folkpartiske far röstade för en marginell momshöjning och räddade kvar regeringen under ”Lotteririksdagen” fick han löpsnaror i brev och folk ringde och hotade honom till döds även om den som tog emot raseriet och beskrivningarna hur de skulle gå till väga var 13 år gammal och förstod varken vreden eller hatet. 

Divisionen och andra grupperingar som bygger på våld och hat har ingen plats i svensk fotboll. Men gärna bengaler under säkra former före och efter matchen!     

Ps Texten bygger på en artikel i NT. Noterar att ingen av NT:s sedvanliga sportjournalister har velat eller kunnat skriva om Divisionen. Det är också ett slags ställningstagande, ungefär som spelarna och tränarnas tystnad.