Har ni fest eller? 

Sista hemmamatchen för säsongen. Den skinande bucklan för seriesegern i B-serien skulle överräckas efter matchen. Mot Horsens. Det var även 1000:e matchen i rad som Lyngby BK startade med minst en akademifostrad spelare. Plus att man presenterade det nystartade damlaget i pausen. Säsongens bäste junior och A-lagsspelare skulle också koras och klubbens idag mest kände och framgångsrike spelare var prisutdelare. Så in på planen haltade i pausen AC från Malmö, med liten blond och blyg son bredvid.  

10-12 säsonger tillbringade han här. Som påg. Hade det inte varit för skadorna hade han säkert brutit kontraktet med i kaos varande MFF och blivit Koungeblå istället för Himmelsblå till höstsäsongen. 

Horsens hade allt att spela för, Lyngby endast äran och hedern. Så att förlora 0-2 på grund av två målvaktsmisstag trots att man var väldigt överlägsna kändes inte bra. Å andra sidan spelade Lyngbys övriga tio utmärkt, nja undantaget Mikkel Fischer. Bäst var hans mttbackspartner Neil Pierre – en av världens mest lovande mittbackar och den bäste huvudspelare jag sett sedan Ralf Edström.  Med utgående låneavtal från Philadelphia Union. 

20 kilometers cykeltur norrut i underbart väder samman med Svend på breda, lågtrafikerade cykelstier. Motvinden bekymrade föga. Kampklar med en sexpack øl och Lyngbys stadionpølse med remoulade och läskigt mycket rå lök. Den är officiellt sätt korad till Danmarks bästa stadionpølse och dess klubb nu i allra högsta divisionen. Det är underbart att kunna konstatera det, skriva det, drömma om det och att den här gången kanske, kanske Lyngby kan bygga och bli ett stabilt lag i Superettan istället för de senaste decenniernas omtumlande jojo-existens. 

Fick inte riktig medvind de 20 km hem till Vesterbro, vinden hade vänt lite. Kanske ett förebud om att allting inte är så positivt och bra som det ändå, trots allt, känns. Kanske för att Lyngby de senaste 20-25 säsongerna varit kroniskt opålitligt. Eller för att citera Italiens nobelprisvinnare från 1975 (en av de allra sämsta säsongerna för italiensk fotboll för övrigt): ”Nyvunna lycka, du som mig så lätt mig narrar”.