Sista gången jag såg Andrej Djuric i en MFF-tröja?

Mittbackskollegan duckade, dubbelt. Först på inlägget som orsakade Västerås segermål och sedan för ansvaret. Efter att han varit ute och ölat tvingades nu MFF:s serb/montenegrin kämpa med bollen, spelförståelsen och ansvaret. Ansvaret som mittback tillsammans med en 18-åring i sista matchen före VM. 

Jumbomässiga Halmstad gjorde två mål och det kunde blivit betydligt fler. Inte trots utan tack vare Andrej Djuric. Han läste spelet fel, gjorde många misstag och fattade en del dåliga beslut. Som att springa förbi sin motståndare i straffområdet för att försöka ställa sig framför Robin Olsen och i teorin skymma honom. Att bara släppa en motståndare så fri där och då är en dödssynd – rent mittbacksmässigt. Plus ett enkelt motståndarmål. Istället för att låta Olsen ta sin del av målet från den eventuelle avslutaren (12 meter, halvdålig vinkel) agerade han som om målet var helt tomt. Att samarbeta och synkronisera med målvakten är grundläggande för en mittback. Oavsett nivå. 

Två andra saker fick mig att till slut ge upp på den snart 23-årige mittbacken som gjort 26 matcher i MFF. 

Om man är 192 cm måste man kunna nicka, även offensivt. Med 192 cm har man alltid dominerat i luften så då måste man ha tillskansat sig en viss teknik. 

Djuric får ett utmärkt tillfälle vid en hörna. Han står ensam sex, sju meter från målet med perfekt vinkel och boll. Båda fötterna i marken, han kan ”ta sats” med nacken och så nickar han halvhårt – rakt i händerna på HBK-målvakten. Rakt på, som han försökte nicka igenom målvakten. 

Men om teknik och omdöme är dåligt har han väl en go serbisk, no nonsense/Bojan Djordic-inställning? 

Både ja och nej. Medan matchen fortfarande är jämn ger sig Djuric iväg på en omställning. Försöker löpa med bollen och dribbla på vänsterkanten. Blir av med bollen och får i momentet efter en lätt kick på benets nederdel. Domaren blåser inte och HBK anfaller. En mittback som slarvat bort bollen, oavsett vad domaren tycker, och är 60 mter från eget mål ska då naturligtvis maxlöpa hem för att revanschera sig och vinna bollen åter. Inte Andrej Djuric. Han ligger kvar på motståndarnas planhalva medan MFF tvingas försvara sig. Det är utom allt tvivel att han skulle kunna resa sig och springa hem men serben/montenegrinen väljer att ligga kvar och låtsas vrida sig i plågor. Den formen av omdöme och ansvar hör inte hemma i Malmö FF. 

Om Rösler nu blev avstängd från träning och match på grund av alkoholmissbruk (om än i ytterst ringa omfattning) vad ska man säga om Djurics på-plan-omdöme och ansvar för lag och lagkamrater? Jag tycker man ska stänga av honom eller ännu bättre – sälj honom så fort som möjligt. Han kostade, enbart i övergångspengar, knappt 20 miljoner kronor. Kan någon betala 4-5 miljoner är det ett bra pris för MFF. En förlust på 15 miljoner är OK med tanke på vad han kostar att ha på planen. 

För fem år sedan köpte MFF/Andreas Georgson en identisk mittback. Tjecken Matěj Chaluš kostade då hissnande 5 miljoner och fick ett femårskontrakt. Hade samma egenskaper och brister som Djuric – i korthet en inte specielllt intelligent spelare av ytterst låg allsvensk kvalité. En i den långa raden av dysfunktionella mittbackar från Östeuropa och Afrika Malmö FF investerat i. Man hade kunnat tänka sig att klubben lärde sig något av det misstaget men Djuric fick ett kontrakt på 4,5 år. Om han väljer att stanna, och jag tvingas se honom på träningarna, innebär det även att MFF ska betala hans inte obetydliga lön fram till 1/1, år 2030.