Under ett par år har det varit mode att slå straffarna högt. En del gör det fortfarande men många har börjat försöka slå dem på precision – det vill säga så man gjorde förr i tiden. MEN. Messi började med att slå straffar och titta upp. Nu verkar det vara mode att försöka placera straffar men inte titta på annat än bollen. Som om målvakten inte existerade.
Stirra på bollen, inte bry sig om vad målvakten gör och så slå den hårt, lågt och intill en stolpe. Det är ingen bra idé.
Jag har aldrig sett fyra spelare på den här nivån missa öppet mål. När de bara hade behövt rulla in bollen eftersom målvakten redan ligger, eller står, invid ena stolpen.
Koopmeiners (1:a) och Weighorst (3:e) slog sina straffar intill stolproten respektive högt. Bounou gick rätt men straffarna var alltför hårda och välplacerade. Säkra straffar.
När Kluivert, Timber och Summerville tog sina straffar hade Bounou chansat på fel hörn. Hela målet var öppet. Vid de två sista slängde han sig inte ens utan stod upp och flyttade sig i sidled. Summerville slår som femte den sista straffen. Stirrar på bollen, gör Neymar-stegen (de som kännetecknar en nervös spelare utan självförtroende) och skjuter sedan högt, hårt och nästan mitt i målet. Utan att lyfta blicken.
Bounou har ”sprungit” mot sin högra stolpen får upp en vänsterarm och räddar stående, med underarmen/handleden.
Det är en otroligt dålig straff, det är en makaber räddning jag aldrig sett tidigare. Bounou har flyttat sig tidigt, hade Summerville bara vågat titta upp hade han rullat bollen i tomt mål. Det samma, fast inte lika tydligt gällde Kluivert. Timber och Hakimi. De slog alla bättre straffar men i den vänstra stolpen.
Denna legendariska straffsparksläggning innehöll också en tragisk freak-räddning var Verbruggen där han läser den andra straffen men den är så dålig att den nästan går under målvakten armhåla. Holländaren stoppar bollen med underarmarna varefter han liggande klackar in den i eget mål.
Även Tyskland försvann efter straffar. Trots Neuers räddningar och att han gick rätt varje gång. 7 satta, 3 räddade. Medan Holland alltså missade tre av fem straffar.
En tydlig tendens var att av 10 straffar slogs fyra högt och tre av dem missades. En evig tendens är att många spelarna som anses vara specialister på att slå straffar och i princip kan träna på det till perfektion inte har den mentala styrkan att hantera situationen.
Lämna ett svar