Maxtiotår

Varför blir det så fel? Att vara studiovärd i TV 4 under VM-fotbollen verkar vara en svår roll – med tanke på resultatet. Är det rollen som är komplicerad? Eller är det verkligen detta det bästa som TV 4 förmår – att man tänker att man tillfredsställer alla tittare genom att låta Pär Lernström och Anna Brolin vara en slags moderatorer?

Personligen känns det som världens lättaste jobb. Du har haft månader, för att inte säga år, på dig till förberedelser. Du har uppenbarligen jobbat som studiovärd i många år, du lär kunna en massa om ämnet fotboll och du har en så fantastisk trio framför dig att troligtvis hade de klarat sig mycket bättre utan, just dig. För Pär Lernström och Anna Brolin gör helt enkelt ett mindre bra jobb – på olika sätt. 

Nu har jag inte sett allt, och i början av VM undvek jag alla timmar av uppsnack och nedsnack för jag ville se fotboll och det brukar vara mest reklam och några snabba självklara fraser. Plus ett par timmar av Olof Lundh i rollen som ståupp-expert på plats med nostalgi-tics. 

Så insåg jag att några är verkligen bra. John Guidetti är ett fynd. Han uttrycker sig väl, har självdistans, humor och känner både miljön och spelarna personligen. Jonas Olsson tillför analyserna än mer stringens och har en underbar nördighet. Vicki Blommé är kunnig och efterklok medan Siavoush Fallahi verkar ha sett allt och är oerhört bra på att analysera. Han överdriver inte hela de personliga känslorna som annars många andra gärna gör, han uttrycker sig hela tiden lätt och ledigt.  Så vad kan gå fel med det här gänget istudion? Ja, rätt mycket faktiskt.

Problemet är att både TV 4 och SVT är livrädda för att folk ska vara kritiska. Att man inte ska vara politisk korrekta, att det ska dissas, att man ska vara självkritisk till underhållningsvärdet, att inte h e l a Sveriges befolkning ska älska sändningarna. SVT känner sig pressade av public service-uppgiften och Tidö-partiernas hot om nedskärningar och vänstervridning. TV 4 av att mista tittare vilket innebär förlorade reklamintäkter. 

Så man låter två i mitt tycke ”felcastade” karaktärer leda sändningarna, bestämma tempo, ställa korkade frågor, formulera så intetsägande påståenden att man först häpnar, sedan tröttnar och till sist blir frustrerad. I den här jämförelsen är SVT och André Pops oerhört överlägsen vinnare.

Tänker på Tant Prysselius/”Prussiluskan” i Pippi Långstrump när jag utsätts för Anna Brolin. En yngre pedant, preussiskt tant i överdriven sommarkonfektion. Hon vill så väl, det blir hela tiden så fel, speciellt när hon ska taijma bilderna med en långa utdragna, klyschiga ”speakertexter”. Så till bilderna av glädjerusiga engelska fans staplar hon självklarheter som att de är ”flera”, ”ditfresta”, ”glada” e t c, e t c. Men vi får absolut inte skratta åt Anna Brolins rollprestation. 

Hon har väl jobbat med sport i decennier. Nu inledde hon ett block om Frankrikes styrka genom att med avslöjande och imponerande röst förklara att Frankrike var så bra att de hade ”bäst målskillnad i gruppspelet av alla 48 lag”. Bäst målskillnad, på tre matcher. Vad säger det, egentligen? Det finns massor av fakta som visar att fransk landslagsfotboll, och klubblagsfotboll och deras spelare är bättre än alla andra. Mycket bättre (undantaget en vänsterback och juryn är ute vad gäller målvaktens form). Men fotbollsexperten Anna Brolin väljer att lyfta målskillnaden. Vad säger det om hennes fotbollskunskaper, om producenten och om Anna Brolin?

Säg så här. Hennes påstående som den snacksaliga trion skulle kommentera skapade ingenting annat än förlägen tystnad. För man får absolut inte korrigera ett misstag eller påtala något felaktigt i svensk Sport-TV – speciellt inte i de här två rent ut sagt rädda TV-kanalerna. Kan man lösa det på samma sätt som med den tyska skådespelerskan i Pippi – dubba Anna Brolin och slippa de värsta dumheterna?

Pär Lernström är inte dålig, som moderator i radio. Men hans kroppsspråk, lite oengagerade röst, bristen på inlevelse skapar ett plågsamt intryck. Speciellt när han böjer ryggen, lägger ena benet över det andra och klämmer ihop. Kanske är bordet i vägen? Kanske vill han göra som män gör och öppna skrevet men istället tvingas han ut se ut som en kvinna med alltför kort kjol. Som om han höll på att göra på sig och bara ville försvinna från studion. Pär Lernströms kroppsspråk signalerar obehag och förstoppning. Och han ler aldrig, försöker istället ge ett allvarlig intryck. Kanske jobbar han vanligtvis med sorg och medicinska program, kanske har han och hans mörka, Dressman-konfektion en uppgift – i en annan studio, i en annan tid?

Men – detta är vad TV 4 erbjuder oss, under fem veckor.