Intressant när två så meriterade fotbollstränare inte får några jobb. Efter att de fått sparken av Djurgården gick de arbetslösa i nästan två år. Är det för att allsvenska klubbledningar/arbetsmarknaden misstänker att de två endast kan arbeta ihop och att de enskilt blott är en halv tränare? Om vi utgår ifrån att en tränare ska vara bra på att leda, träna, analysera, vara pedagogisk och en bra matchcoach – saknar en av Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf helt en eller flera av de egenskaperna så att de endast kan fungera tillsammans?
Det är synnerligen ovanligt med tränarpar. I större ligor verkar det helt uteslutet med två tränare. Sverige och vårt kollektivistiska tänk är annorlunda. Djurgården hade ett mycket ”framgångsrikt” tränarpar för 25 år sedan som efter splittringen endast skapade tabellmässig misär och uteblivna förväntningar. Men Sören Åkeby (årets tränare i Sverige 2002 och -03) anställdes i alla fall i Danmark och hade sedan två säsonger i MFF – där bland annat hans brist på pedagogik, psykologi och fantasi (plus absurda värvningar) skapade kaos. För Zoran Lukic gick det betydligt värre. Alla elitklubbar som anställde honom hamnade genast i botten av serierna. Konsekvent. Är det likadant Kim och Thomas?
Ja, kanske. De två har nu fått nya jobb i två krisande Superettanklubbar. De avlöser två tränare som aldrig hade tränat så högt upp i Sverige tidigare och båda anställdes i vintras. Alltså raka motsatsen till Kim och Thomas.
Nån speciell positiv effekt har inte upptäckts än men så är det också väldigt tidigt. Lagerlöfs Sandviken var totalt chanslösa mot seriens bästa lag borta. Man verkade inställda på 0-0 och hade ingen plan B. I princip hade man endast en enda målchans på hela matchen och det var en bjudning av IFK:s vänsterback Ture Sandberg.
Kim Bergstrands Värnamo tog första poängen på åtta matcher. Det är en framgång även om det kom mot bottenkollegan Brage på hemmaplan. De som för några omgångar sedan vann krossade IFK 5-1 hemma. Vad värre är – Brage missade flera klara målchanser i första halvlek och borde gjort två eller tre mål. Unge danske centern Mass Modou Sise imponerade. Fick dessutom ett mål annullerat på tveksamma grunder. IFK Värnamo hade dock flera avslut i andra halvlek. Fast samtliga rakt på Brages lite darrige målvakt. Värnamo var lika dåliga som tidigare men hade tur som fick med sig en poäng.
Jag fascineras av att ett f d allsvenskt lag som IFK Värnamo faller handlöst genom Superettan – med ungefär samma spelare. Att gå från allsvenskt bottenlag till bottenlag i Superettan på ett knappt halvår måste i huvudsak vara ett mentalt/psykologiskt problem.
Själv trodde jag nu på Viktor Claesson-effekten. Det är kanske den som gjorde att Värnamo lyckades ta en poäng för första gången på åtta försök? Men han lär inte bli skyttekung (som jag tippade) från sin centrala mittfältsposition.
Ska med största intresse följa Kim och Thomas fortsatta öden i Superettan.
Ps Jag har aldrig sett deras två namn skrivas i en annan följd. Avslöjar det något om deras inbördes förhållande? Att Kim egentligen var förstetränare och ”Tolle” (nu använder jag hans förfärliga smeknamn) blott assisterande? Eller har det att göra med att Kim vanligtvis tog hand om media?
Lämna ett svar