Maxtiotår

Svenska fotbollsexperter har en konstig relation till målvakter. Eftersom i princip ingen av dem själva varit målvakt har de grumliga idéer om vad en målvakt ska och inte ska göra. Vad som är en bra räddning och vilka bollar målvakter ska rädda, och hur de ska göra det. Deras perspektiv, och erfarenhet, är 100 procent utespelarens. I bästa fall.

Johan Dahlin gör en utmärkt match borta mot Kalmar. Han skapar relativt lugn i ett ungt, förvirrat lag där ingen i backlinjen, undantaget Stryger Larsen, gjort mer än 10 allsvenska matcher för MFF.  Jo Rösler förstås men han byttes, av för mig oförklarliga omständigheter, ut i pausen. Backlinjen uppträder desorienterat och räddhågset och det blir inte bättre av att minst en av mittfältarna konsekvent alibiförsvarar. De samlar sig i en liten tät räddhågsen grupp rakt framför Johan som därför sällan ser avsluten förrän bollen är någon enstaka tiondels sekund ifrån honom. Utan Dahlin och Otto Rosengren hade MFF släppt in fyra, fem bollar mot Kalmar förra helgen. 

Vet inte om Johan är en 40-åring som de sa i sändningen – oavsett vilket ser han inte ut som en. Speciellt inte i slutskedet när han räddar en poäng åt Himmelsblått genom att först slänga sig blixtsnabbt åt vänster på ett avslut från 15 meter som han initialt tror ska gå rakt på honom eller till höger om honom. Spelarens överkropp, höfter och vänsterfot pekar åt det hållet. Men Kalmarspelaren slår till med en utsida som skruvar sig från Johan och ändå är han där och blockerar med båda händerna/underarmarna och styr den i sidled för att sedan, nästan chockerande smidigt, följa upp och knipa returen. 

Det är en räddning av verkligt hög allsvensk klass. Han gör flera andra utmärkta ingripanden men är ställd på ett mål där han både är skymd och att bollen studsar på en lagkamrat. Johan står upp, han försöker inga slänga sig för där är inget att slänga sig efter. Alltså menar experterna att han gör ett misstag (eftersom han inte slänger sig) och ger honom inte det betyg han är värd. Dessutom släppte han in två mål – då kan målvakter i svensk media aldrig bli mer än godkända.

Matvei Igonen i Degerfors slänger sig. Och släpper endast in ett enda mål. Jag ser inte hela matchen, den är chansfattig och verkligen dålig, men jag ser Djurgårdens segermål. Hur Hegland slänger sig fram på en fri boll tre, fyra meter från mållinjen och hur hemmalagets 29-årige, landslagsmeriterade målvakt slänger sig handlöst så långt han kan. Igonen är ung, lång och smidig. Han slänger sig långt.   

Hegland är skicklig. Han lyckas lyfta bollen så att den går cirka en halvmeter över gräset. 

Estländaren Igonen hade flera val. Det bästa hade varit att komma ner djupt, ha kroppen bakom och sedan kunna rädda med den eller händerna/armarna. Ungefär som en handbollsmålvakt, fast på ett eller båda knäna. Jag förstår att han inte försöker vara först på bollen men jag förstår inte varför han tror att det bästa är att kasta sig raklång. 

Jo, jag förstår varför han kastar sig raklång. Han gör det för att många professionella målvaktstränare menar att man alltid ska kasta sig. Oavsett vad. Matvei har haft en sån tränare, Dahlin har inte haft det. Eller så är han bara alltför gammal för att kasta sig på allting och därigenom blir han en bättre fotbollsmålvakt.  

Konsekvensen av att Igonen slänger sig kan man se på bilden ovan. I det ögonblick bollen passerar målvaktens kropp kan han endast blockera eller rädda bollen med vänster fot och underben. Det är inte speciellt mycket. Det som han borde försöka rädda med, d v s torson och armarna, händerna, är på väg bort mot hörnflaggan, långt utanför målet. Det ser paradoxalt nog ut som om han gör allt för att inte täcka målet och rädda bollen. 

Om Igonens prioritet inte var att kasta sig utan att täcka hade han med lätthet räddad Heglands avslut. 

Jag kan tycka det är lite märkligt, och beklämmande, att professionella målvaktstränare, och professionella fotbollsexperter, är så pass inskränkta, för att inte säga rent okunniga. Varför två yrkeskårer vars jobb är synnerligen begränsat och isolerat (det handlar trots allt inte om varken ekonomi eller politik) inte är mer villiga att utbilda sig och tänka utanför kallats rigida ramar/stolpar. Eller är det just därför – att de tror jobbet är enkelt och okomplicerat eftersom det trots allt bara handlar om fotboll?