Maxtiotår

De kallades Skånes uruguayare – när det var den sydamerikanske grannen som stod för världens mest brutala, cyniska brottarfotboll. I dag är det Argentina som är Bois förebild vad gäller skava och kötta. Till och med greppet om halsen bakifrån för att sedan vräka omkull Tim Prica i slutskedet på mittplan direkt inför domaren kändes inspirerat av Leandro Paredes. Gav inte ens varning på Alvarez Perez. Andreas Murbeck borde haft tre gula. Oavsett hur många varningar Bois fick – borde varit det dubbla. 

Så extra skönt för IFK Norrköping att vinna borta mot seriens vulgäraste lag när man inte ens gör en OK match. En sådan där känsla som är viktig att ha inom sig i nästa skitmatch då det gör ont och känns jobbigt. IFK vinner nu sådana – det gjorde man inte i våras, eller utan Totte Nymans ande.  

IFK dominerade första 40 minuterna totalt. Inte för att man spelade så bra men Bois vågade inte spela upp bollen utan slog iväg den mot tomma ytor på mittplan. Som Boisspelaren intervjuad i TV 4 konstaterade: ”det var pinsamt”. 

Allt bollinnehav resulterade i flera bra målchanser för IFK.

Axel Brönner hade en jättechans men istället för att dra till den på första touchen skulle han lägga till rätta, och tillrätta och så blockerades avslutet ensam med målvakten av två spelare – sex, sju meter från mållinjen. 

Elias Jemal hade ungefär samma läge men på det rätt mediokra avslutet räddar målvakten. 

Ture Sandberg hade en ohotad chans från sju, åtta meter (som han snodde från Ryan Nelson). Satte den fyra, fem meter över ribban. Ture hade också tre, fyra andra avslut som han höll ner men som var ungefär lika usla som det han snodde. Och ungefär lika stor egoism eftersom det hade varit bättre att passa än bra till med snedsparkar till avslut med högervristen från 20-25 meter. Vet inte varför det är just han som ska vara lagets mest offensive spelare när nu Totte Nyman är skadad. Känns inte direkt som om högerbacken har så mycket till målsinne. När jag tänker xG och Ture tänker jag på x som en ännu okänd enhet som visserlien i teorin kan vara mål men som troligtvis symboliserar typ nej/icke/fel.    

Tim Prica hade fyra avslut första 30 som inte gjorde någon glad. Sedan var han totalt osynlig förutom att han var offer för två av Boisarnas gula kort på mittplan. Hade ett avslut i andra – från usel vinkel långt utanför målet.  

Men så strax före halvtid tog Ryan Nelson ett mediokert avslut från 15 meter som målvakten tagit utan problem OM – det inte varit för att mittbacken Murbeck nickat in bollen i första hörnan. 0-1.  Känns som jag inte var helt fel ute när jag i två texter senaste veckan kritiserade IFK för att sakna boxspelare och göra allt

för få mål på bra målchanser. 

Bois hade två bra chanser. Den bästa var Theo Krantz framspelning till en rättvänd motståndare när målvakten själv var 35-40 meter från sin egen mållinje. Ofattbart att Boisare inte lyckades slå en boll som åtminstone hade kraft nog att rulla över mållinjen.   

I andra malde Bois ned IFK. Man skaffade sig flera bra målchanser så länge man orkade. Theo Krantz räddade alla. Speciellt de två nere vid hans högra stolprot var svettiga. Han var ute och både boxade och plockade ned  inlägg, både höga och låga. Gillade speciellt den då han i första kastade sig och boxade raklång med båda händerna. Ett gediget, stabilt och imponerande målvaktsspel – om det inte vore för den där passningen som absolut borde resulterat i ett baklängesmål.  Likt det mot Ljungskile som gav åtminstone mig Post-traumatiskt-stress-syndrom.   

Få IFK-are var helt stabila. Ja förutom mittbacksparet, naturligtvis. Fransson såg också bra ut även om han inte tillförde så mycket i första. Stängde rutinerat en omställning på kanten. Viggo Fälth var OK liksom Sernelius som mest tvingade springa och jaga boll i andra. Anmärkningsvärt dålig var Jemal med massor av felpass. Aleksanjan kom in och bara Gud Fader vet varför. Skulle han hålla i bollen? Eller försvara djupt som innermittfältare framför backlinjen? Oavsett vilket lyckades han aldrig behålla bollen mer än några tiondelar åt gången. 

Men IFK vann. En skitmatch mot ett lag som praktiserar grisfotboll med låg kötthalt. Men just de 1-0-segrar är extra härliga att bärga.

Ps Inte ens Theo Krantz skonades. I slutskedet när klockan tickade IFK:s väg väntade Theo så länge han kunde med att ta upp bollen. Varefter Boisaren knuffade omkull honom. Så förlorade Bois en halvminut extra. Älskar den lite paradoxala formen av fotbollskultur som symboliserar Landskrona Bois, klubben som endast dominerar en tabell – den över spelare med flest röda kort i allsvenskans historia. Och det borde varit minst dubbelt så många. 

Pss Bästa IFK-insatsen stod faktiskt supportrarna för. Dominerade från avspark till slutsignalen och även i imponerande mängd. Säkert 500- 600, en tisdagskväll i Landskrona.