I 85:e minuten, med ledning 4-1, tar IFK Norrköpings center hemjobbet. Ett oattraktivt jobb stjärncentern egentligen inte har, inte får rubriker och ”likes” för men han tar det ändå. För laget, för läktaren.
Neffati har varit på utflykt och Totte Nyman maxlöper ner och försvarar som högerback vid egen kortlinje. Då har den tunge, trötte ”43-åringen” gjort ett liknande defensivt offer fem minuter tidigare och närmast furiöst jagat efter fiendens omställning och återerövrat bollen 10 meter från eget straffområde.
När den rätt beskedlige svenske 1500-meterslöparen på upploppet går in som åtta, nia men tar silver förklarar han det med att han i ”call room” såg vännen och landsmannen Andreas Almgren utklassa alla på 10 000 en halvtimme tidigare ”och det gav fantastisk energi”.
När Sandviken får ett tidigt straffmål hemma mot serieledarna så orkar de löpa, dra i axlar, knuffa i ryggar, tackla och vinna närkamper i 46 minuter och 45 sekunder. Av första halvleks 47.
Jemals mål är dessutom så läckert när han istället för att skruva in den i bortre som han brukar slår den distinkt invid första stolpen. Tror också att det annorlunda avslutet föranledes av att hemmalagets målvakt har en förkärlek för att lämna första stolpen.
I en annars jämn, trist och mittfältsklaustrofobisk halvlek. Få målchanser, få avslut, mycket oförlöst energi. MEN. IFK gick nu in och kom ut med momentum. Som vinnare, fulla av energi. Det hade kunnat bli ett nytt ”Brage borta”- det blev offensiv brakfest. IFK flyttade upp laget 15 meter , började pressa och utnyttja motståndarnas misstag. De kände att Sandviken inte klarade det, varken fysiskt eller mentalt. Det resulterade i bland annat ett snabbt mål och i ytterligare två frilägen (Jemal och ”VC”).
Jemal vann bollen på egen planhalva slog en 40 meterspassning i djupled förbi fem motståndare och så skarvade Ryan Nelson bollen så läckert förbi en grundlurad målvakt. Två minuter efter omklädningsrummet.
Vild glädje men fokus var inte på Ryan Nelson eller Jemal som sprang mot vänster för där var Ryan Nelson utan Totte och de andra rusade glädjestrålande bort från målskytten mot klacken och så firade laget där. Av den enkla anledningen att klacken ger så mycket energi – speciellt på en liten arena utan andra konkurrerande ljudkällor än speakern. Fint men samtidigt synnerligen ovanligt. Inte att fira med klacken men att så fullständigt ignorera de som svarat för delikatessmålet.
”Alle” Franssons assist till Nymans mål på första touchen var hög klass medan Ryan Nelsons skott från 20 meter var en tabbe av målvakten. Även en medioker Superettanmålvakt ska vara på den bollen.
I första halvlek ”vann” hemmalaget avsluten 4 (varav 2 på mål) mot 4-1. Motsvarande siffror för andra halvlek var 2-1 och 13-9. Det är ren jävla energi. Varifrån energin kommer, förutom Totte Nymans hemlöp, klacken och får bli en kommande text: ”Strömmen”.
Lämna ett svar