För ett år sedan var priset ganska exakt 30 miljoner kronor, 2,68 miljoner €. I dag är värdet för den före detta IFK Norrköpingsspelaren 12 €, cirka 130 M SEK.
Hur mycket IFK får berättar de inte. Svenska klubbar tillåts tiga för att vi har denna märkliga, oanständigt unika, regel om att affärsdrivande idrottsföreningar inte behöver berätta om deras finanser. Inte ens för ägarna, det vill säga supportrarna. Det är verkligt sjuk men likväl – hur mycket var vidareförsäljningsklausulen på?
Jurelius pratar i NT en massa strunt om hur mycket av pengarna som försvinner. Det lovar definitivt inte gott.
Förr maximerade man övergångssumman, försökte få ned den till två utbetalningar och en klausul på 10 %. Större svenska klubbar började sedan spekulera och sålde billigare eller dyrare med andra procentsatser. Småklubbar gick med på tre och fyra utbetalningar varav många aldrig fick hela beloppet. Italien, Grekland och Turkiet var ökända för inställda betalningar.
30 miljoner var mycket för en spelare som startat 13 allsvenska matcher och varit utlånad till ett bottenlag i Superettan. Transfermarkt trodde på 1 M €. Jämför med Noel Sernelius som ändå är en mycket mer offensiv spelare men absolut inte skulle säljas för över 10-12 miljoner. I dag.
Oppongs talang var uppenbar. Redan från första ögonkastet: ”Kojo Oppong med två bra fötter”:
Om vi utgår ifrån att IFK Norrköping (läs ordförande Gyllix) vid den här tiden var extra tydlig med hur urusla finanserna var och hur viktigt det var att balansera ekonomin med avskedanden, försäljningar e t c är det högst troligt att han försökte maximera köpeskillingen till nackdel för vidareförsäljningsklausulen. Samtidigt var det en toppklubb i världens femte, sjätte bästa liga. Att Nice fick en startande mittback för 2.79 M € var ett fynd. Jag såg det så här:
”Oppong och Ishaq Abdulrazak-syndromet”
är argumenterar jag för att Oppong borde vänta eftersom han inte skulle få så mycket speltid i en klubb i franska ligan som blivit 5:a och 4:a de två senaste säsongerna och alltid spelade i Europa. Vad jag inte visste var att Nice stod på randen av kaos, sålde och köpte vilt och skulle rädda sig kvar i Ligue 1 genom kval. Sämsta placeringen på över två decennier. Det fanns visst det plats i startelvan och han gjorde det väldigt bra.
I den senaste texten:
Här tror jag han kommer säljas inom kort till en större klubb i halvbra liga och anger Transfermarkt värdering, 100 miljoner SEK. Värderingen var rätt bra. Men den direkta anledningen till att Fener nu köper är dels att den totalitära staten Turkiet investerar våldsamt i klubbfotboll för att den pinsamma insatsen i VM ska glömmas bort. Fener ligger i ögonblicket cirka 800 miljoner svenska kronor minus i transferbalansen. Dels att Oppong när lagen möttes i Europa Leagure i oktober förra året var en ung mittback med två bra fötter.
Blir spännande att följa honom i höstens CL-matcher. Här är motståndarna han kommer ställas mot:
Liverpool (h), Atlético Madrid (b), Roma (h), Aston Villa (h), Villarreal (h), Shakhtar Donetsk (b), Slavia Prag (h), Lask (b).
Summa summarum. Nice erbjöd ett förhållandevis högt pris, ett de visste Gyllix inte kunde motstå. För att i gengäld ha en väldigt liten procentsats för vidareförsäljning för det var ju Nice ambition redan för ett år sedan. Att köpa billigt och sälja dyrt: Opppong var den perfekta spelaren och IFK Norrköping/Gyllix det perfekta offret.
Lämna ett svar