Första gången jag mötte Micke Stahre var han dryg, otrevlig och arrogant. Det var på en upptaktsträff, jag var där för DN och man tycker att Stahre kanske borde ha kunnat lämna den där mobbarmentaliteten (han var ökänd för) hemma. Det gjorde han inte. I korthet kan man beskriva honom som företrädaren Rikard Norlings totala motsats.
Sedan vann Stahre guld med AIK och blev unisont hyllad men jag har aldrig, allvarligt talat, aldrig sett han eventuella kvalitéer. Det har även visat sig i hans CV. Trots bra förutsättningar har han misslyckats gång på gång – men ändå fått jobb genom nätverket av gamla AIK-are. De senaste säsongerna som assisterande, eller TV-kommentator.
Förutom en obehaglig ledarstil representerar han dessutom en gammaldags, omodern fotboll.
Grattis HIF – det sämsta val ni kunde göra. Eller ska man vara tacksam för att det inte blev Alexander Axén, Nordin Gerzic eller Jörgen Lennartsson? Stuart Baxter är ju upptagen men alldeles snart ledig.
Kanske räddar Stahre kvar HIF i Superettan? Kanske kan spelarna få en kick och ta en kvalplats för så bra spelarmaterial har man – i en riktigt dålig serie? Oavsett vilket, det är med fadd smak jag kommer följa de resterande 10 matcherna i serien.
Lämna ett svar