Pekings impotens

Vitblå impotens

I sista hemmamatchen före landlagsfönstret roterar IFK Norrköpings tränare Eldar Abdulic laget. Fem nya spelare i startelvan. Då får klubben med bäst xG i serien och suveräna serieledarna inte ens upp bollen i motståndarnas straffområde. 

Det var 64 minuter impotens, undantaget Aleksanjans solonummer i början av matchen. Den högeryttern tog sig fram på högerkanten, snurrfintade vid kortlinjen och serverade Sigurgerirsson en bra boll men islänningens avslut strök stolpens utsida. 

Men vi tänkte att JA! Äntligen får vi se lite av hans ”otroliga, troliga talang” men det blev inte mer än de två, tre sekunderna. 

Tim Prica fick en perfekt boll av Axel Brönner men satte ohotad nicken fyra, fem meter över ribban. Från åtta, nio meters avstånd. Det var allt. På 64 minuter. 

Tim Prica misslyckades i princip med allting. Aleksanjan tog kanten och stod där och väntade på bollen. Axel Brönner försökte och försökte men fick sällan bollen centralt för ingen vågade passa honom. Ingen utom Brönner försökte spela med mindre marginaler. Det var som om IFK i första hand ville behålla bollen och utan framförallt Sernelius löpningar och i viss mål Jemal och Nelson rusher och rörelse var det stillastående. Lågt tempo och extremt förutsägbart, två målchanser. 

Oddevold hade de farligaste chanserna men kom inte till avslut eller åstadkomtog dåliga avslut i bra lägen. Theo Krantz stod rätt, var rent ut av väldigt bra positionerad och räddade allt med lätthet. Plus alla höjdbollar han plockade ned. Mycket stabilt och säkert. Tryggt. IFK:s bäste spelare för kvällen. 

Av de spelare Eldar tror så mycket på var det ingen som tog chansen. Pricas pinsamma insats, Aleksanjan ovilja/oförmåga att delta i spelet och Sigurgeirssons totala avsaknad av form och tajming. En spelare som dominerade i allsvenskan och nu bara ser liten klen och bortkommen ut. Hur fan hamnade han här? 

Eldar bytte in sina startspelare i 64:e och 76:e men de fyra klarade bara av att höja passningstempot något. IFK:s impotens var påtaglig. Den blev inte bättre med Ture Sandberg på topp. NEffati var lika arrogant och avtänd som han var bra för några dagar sedan. Totte Nyman fick nästan inga bollar och jobba med. Han kämpade till sig en straffsituation, blev dragen i tröjan när han försökte avsluta spektakulärt men det var inte mer straff än då Ture Sandberg i första halvlek knuffade en Oddevoldspelare i ryggen när denne skulle avsluta ensam med Krantz men tog alltför mycket tid på sig. 

En dålig match med ett rättvis resultat. Oavgjort speglar matchen. Den ende klara förloraren var väl Eldar och hans vision om att han a. har många bra spelare på bänken och b. har nån mer forward av Superettanklass än Totte Nyman. Som ju vanligtvis håller allsvensk klass.  

Lämna ett svar