17 april gick Pontus Jansson sönder. Colin Rösler hade gjort det väldigt väl men de problem som nu uppstod hanterade inte Rösler perfekt. Det borde ha kunnat lösas för MFF borde haft tiden, tålamodet, resurserna, förberedelserna och pengarna att lösa de problem som kunde uppstå. I alla fall efter vårsäsongen.
Man löste problemen på ett oväntat sätt. Istället för den unge mittback de köpt för stora pengar, nu 19-årige Kurtulus, placerade man Rösler på bänken och gav den dittills opålitlige, serbiske 22-årigen Andrej Djuric fullt förtroende. Till en början tillsammans med den uppenbart omogne Kurtulus och senare bredvid den än mer omogne, oerfarne men mer talangfulle Malte Frejd Pålsson. Den senare är längre, vänsterfotad och är en bättre passningsspelare. Men han borde fått utveckla sin talang i Superettan. Absolut inte i MFF oavsett om han spelar eller sitter rastlös på bänken.
Mittförsvaret har varit en katastrof. Och MFF vägrade reagera. Man väntade tre månader på.. ja vad?
Först i transferfönstrets elfte timme köpte man en ålderstigen, skadebenägen, otränad 31-årig norsk mittback. Säg så här – när han inte spelar ser MFF defensivt ut som ett mediokert Superettanlag. Stian Gregersen är oerhört bra och viktig för MFF. Frågan är varför Djuric, som så plågsamt tydligt saknar både omdöme, spelförståelse och allmän intelligens, fått 1700 högriskminuter i allsvenskan? Det hade kunnat vara ännu mer ifall han inte dragit på sig så många idiotiska gula kort och varit avstängd.
Jag har skrivit flera texter om Djurics problem men MFF verkar insistera. Så går det också åt helvete. Att förlora 3-1 borta mot Västerås kunde ha varit mindre ursäktligt ifall det var en engångsföreteelse. Och att MFF faktiskt skapade många bra chanser i första halvlek som den unge islänningen Gudjohnsen inte kunde hantera eller bara verkade helt off. Som om han inte mådde bra varken fysiskt eller psykiskt. Och att man i övrigt saknar boxspelare men har tretton kontrakterade yttrar varav den mest erfarne, Haksabanovich, verkar spela för sig själv. Haksabanovic personifierar 2026 begreppet hybris och egoism bättre än nästan alla andra i allsvenskan.
Det stora problemet i gurkstaden var att Djuric hamnade 70 meter ifrån sin comfort zone. Västerås kunde och borde ha gjort sex eller sju mål ifall det inte var för att Robin Olsen storspelat och Kurtulus kommit in i slutskedet.
Att se MFF säsongen 2026 är obehagligt och just plågsamt. Framförallt blir jag ledsen. Klubben som har en plats i mitt hjärta har misslyckats så fatalt. På alla sätt. Och jag ser faktiskt ingen förbättring.
Rösler hade kunnat styra upp det. Han med sin rutin och pondus hade säkert synpunkter på tränare, taktik och spelarval – det var därför han sattes i karantän och sedan avskeppades till Danmark. Man gick all in på Djuric och där är man kvar , där är man fast, den 23 september….
Lämna ett svar