IFK Norrköping ska inte kunna missa allsvenskan. Racet där bakom, tio-poäng-plus-bakom, är tufft men försprånget tryggt. Med fem omgångar kvar av Superettan, och tre veckors tabelltimeout, kan man tala om en latent ”nära-allsvenskan-upplevelse”.
Här är nu plats och tid att ge utvecklingsbara spelare chansen. Ett perfekt läge eftersom tränarna kan förbereda de nya spelarna på uppgiften i tre veckor.
Tränare Eldar Abdulic har dock varit försiktig. Gjort nästan allt för att inte göra samma misstag som föregångaren Martin Falk tvingades till. Ingen ”quick fix”. Inga nya, unga spelare har fått starta bara för att de är unga och behöver erfarenhet för att säljas vidare. Eldar har ”got all in” på den nyblivne, målimpotente, pappan Tim Prica. Åtminstone fram till september. Nu är Tims roll som startspelare med 65 minuters vilsenhet och sneda, tekniskt undermåliga avslut inte lika garanterad längre.
Så ingen Tamba, ingen önskan om talangutveckling i turbofart. Ifall man inte räknar citat och onyanserade, närmast falska, uttalanden i lokalpressen om kvalité, snara genombrott och framtid i topp-fem-ligor.
IFK Norrköping har efter uppehållet två hemmamatcher som båda ska kunna vinnas utan problem. Med centrallinjen intakt. Sedan är titeln säkrad och IFK kan ställa upp med ”Fan och hans bror som forward”. I centrallinjen räknas Theo Krantz. Det känns inte som om Mitov måste talangutvecklas längre och Hugo Fagerberg visade i Svenska Cupen att han har långt kvar till superettankvalité. Kanske den kommit med fem raka matcher men det känns inte angeläget att utveckla en arbetsbefriad tredjemålvakt. Då bättre att fördela eventuella brister på mindre farliga positioner. Som vänsterbackens.
Viggo Fälth är väldigt lovande, har inte fått så stort förtroende och visade mot Öster hur långt kvar han har i den defensiva förståelsen av kallet som ytterback. Han spelade med en aggressivitet och fysik som om det var sommarträning. Alltför långt avstånd till bollförande ytter, alltför stort avstånd till den han markerade i straffområdet. Dessutom dåligt inläst och förberedd. Med andra ord extremt reaktiv. Likväl ska han naturligtvis ha chansen. Han är mycket lovande, han behöver tid att utvecklas och bredvid seriens bäste mittback borde innebära riskminimering.
Ture Sandberg och Weber är absolut inga alternativ som ytterbackar. De saknar erfarenhet och närmast alla fundamentala förutsättningar för positionen. Inte minst snabbhet och förmågan att snabbt byta löpriktning. Däremot kan Weber kanske vara aktuell som alternativ till Opsahl. Speciellt som intervjum i NT antyder att bristen på speltid orsakat mentala svackor. Tacka för fan för. Redan på försäsongen slog NT fast att han var gjuten som startande mittback (bredvid Tamba) och tränare Eldar menade med emfas att norrmannen redan höll allsvensk klass.
Axel Brönner ska naturligtvis starta de här fem matcherna. Och han ska göra det i en miljö där medspelarna kan slå en passning centralt in mot mitten på tio meter. Oddevold-matchen avskräcker. Av just den anledningen kan jag tänka mig se Sernelius och Fransson som de andra innermittfältarna. Mot Öster tvingades Fransson ha den offensiva rollen, förmodligen för att aktivera Totte Nyman. Gick inte bra.
Lika angeläget är det att Sigurgeirsson får mycket speltid. Jag vet bara inte var. Nelson plats är ledig men han verkar inte trivas till höger. Kanske testa att spela Jemal höger och islänningen till vänster i en combo med Fälth? Om inte annat för att Jemal har lite av det målsinne Nelson och alla hans dåliga avslut (rakt på målvakten eller läktaren) saknar.
Det mest angelägna för IFK är att utveckla offensiva spelare. Även om Totte Nyman har 40 säsonger kvar på kontraktet behövs alternativ. Alternativ saknas och alternativ på den positionen kostar skjortan.
Jemal och Nelson är yttrar som ska bredda och ge Nyman ytor. Tim Prica är en före detta elitspelare som inte borde ha varit i IFK den här säsongen. Detsamma gäller för ”blivande världsstjärnan” Aleksanjan. IFK behöver ett centralt alternativ och den andre så haussade offensive spelaren, Kylian Seka, har inte gjort någon glad. Trots upprepade påståenden om motsatsen av NT och Eldar.
Jag skulle vilja se den på försäsongen så imponerande Cissé, det är väl så han heter? Den senegalesiske tonåringen som visade snabbhet, bra attityd och bra tillslag på liggande boll. Men minnebilderna är lite dimmiga för han har blott fått 25 minuter och inte ens varit på bänken sedan juli månad. Han har haft nån skada fast den lär vara läkt sedan länge. Ändå så oerhört långt ifrån att få chansen och nån minut på Tim Prica, Aleksanjan och Kylian Seka bekostnad.
Troligtvis får Tim Prica mer speltid – det är verkligen besynnerligt. Eldar verkar föredra Seka som tredje alternativ till Nyman men varför han gör det begriper jag inte heller. Seka kom som relativ skyttekung i Division 1 Norra men bakom statsen finns så många lågkvalitativa omständigheter att hans stat närmast känns som fejk och målbedrägeri. Hans brist på speluppfattning och allmänna desorientering styrker teorin om att här blev IFK Norrköping ordentligt bortdribblade. Men under alla omständigheter finns det tid att utvecklas för kontraktet löper ytterligare tre säsonger. Kylian Seka kan stå på tillväxt fram till natten före år 2030…
Vad gäller backlinjen önskar jag mig en, allra högst två ”nya” spelare samtidigt. Kan bli virrigt annars.
Så startelvan mot jumbon Giffarna i Parken: Krantz – Neffati/Sandberg/Holst-Larsen, Opsahl/Weber/ Dagerstål, Eriksson, Fälth – Fransson, Brönner Sernelius – Jemal, Nyman, Sigurgeirsson.
Lämna ett svar