Bläddrar i en bok jag just fått med posten, av författaren. ”Hille IF 100 år 1922-2022” av Gunnar Lindbom är nästan som ett privat fotoalbum. Med korta kommentarer. Lagbilder och tidningsklipp i A4-format med klistrad rygg. Inte en vacker bok men viktig. Fin svartgul idrottsnostalgi från norra delarna av Gävle. Här är 100 år och 100 procent autenticitet, en av den svenska idrottshistoriens alla små underbara artefakter.
Varje jubileumsbok har minst en bra, intressant historia. Varje. Ibland tar det tid att hitta den men historien finns där alltid.
”HIF” med grönvitt emblem bildades i den lokala ”Templarlokalen”. Det verkar som om kombon nykterhetsrörelsen och idrottsföreningar var starkare här än på andra håll i landet. Inne i Gävle fanns ju en gång landets bästa hockeyklubb (1956/57 ). Gävle Godtemplares Idrottsklubb (Gävle GIK) kallades ”Godis” eller Saftis” (vilket inte syftade på uterinkens underlag).
Inte nog med avhållsamheten, första idrottsplatsen låg granne med kyrkan. Hille hade från början sju sektioner men bokens fokus ligger helt på fotbollen. Jag letar efter ”highlights” och hittar tre (med reservation för att jag kan ha missat någon).
Den lite misshandlade historien om Hilles damer. Man hade ett damlag långt före nästan alla andra klubbar i Sverige. Alltså inte ett som enbart spelade mot gubbar utan på bilden från 1950 har alla vita blusar, men olika kortbyxor. De ser seriösa ut. En pionjärhandling som borde fått betydligt mer plats i boken, tycker jag.
Engelska toppklubbar besökte på 1980- och början av 90-talet ofta Sverige på försäsongsläger. Bra väder, bra planer, lite pengar, inga engelska journalister plus ett motstånd anpassat till spelarnas stora alkoholintag lockade många av de allra största klubbarna. 1991 spelade Newcastle United 1-1 här i strålande sommarsol.
Årets före nyinvigdes Hille IP med matchen i Intertoto-cupen mellan IFK Norrköping och Slovan Bratislava. Två veckor tidigare, mitt under VM i Italien, hade IFK förlorat 0-7 i dåvarande Tjeckoslovakien.
På bilderna kan man se att det regnade men att de 1249 åskådarna verkar ha varit fler än de som fick nöja sig med argentinske Spurslegenden Osvaldo Ardiles och Kevin Keegan (Ballon dÓrs-vinnare 1978 och -79) året efter. I Newcastle spelade också Justin Fashanu berömd för att som i princip förste professionelle fotbollsspelare någonsin komma ut som homosexuell. Det var året före. 1998, vid 37 års ålder, begick han självmord.
Den riktiga fotbollsmatchen spelades 18 juli 1990. I slutet av den bröt, enligt tidningsartikeln, Roger Lönn ankeln i en närkamp och hämtades i ambulans. Kan inte finna att dåvarande 23-åringen gjorde någon mer match i IFK det året. Så ett riktigt tragiskt IFK-öde, som dyker upp i en liten obskyr jubileumsbok.
Det står inte varifrån klippet är hämtat men på den tiden ansågs det OK att publicera bilder på skadade spelare. Det skulle ingen dagstidning göra idag (men 36 år senare känns det som om den moraliska och pressetiska preskriptionstiden löpt ut). På bilden ser det ut som om Roger fått både en motståndare, och en medspelare, över sig. Det gör verkligen ont att se bilden. En påminnelse om hur bräcklig elitidrott och livet i stort kan vara. Även i sällskap av en pigg liten hundraåring i Hille.
Lämna ett svar