The Race is On! Kontraktsförhandlingarna är redan i gång och NT spekulerar i vilka som stannar och vilka som försvinner. Vill förstås inte vara sämre.
Utgångspunkten är och förblir att IFK Norrköping går mot en stor ekonomisk förlust. 2027. Större än i år. Oavsett kön. Där är få eller inga spelare att sälja under vinterfönstret. Den ekonomiska ersättningen från allsvenskan kommer inte med Tomten. Det blir inget nyårsfyrverkeri i Parken. Man kommer spara över allt där man kan. Damlaget sätts på tuff ekonomisk diet. De dyra kontrakt som kan avslutas kommer ovillkorligen dö.
Ja, där är talanger men den i särklass störste har haft ett mellanår och inte fått funktionell, talangutvecklande speltid. Medan några unga blott visa sig bra i Superettan. Du slantar inte upp de tvåsiffriga miljontal Martin Gyllix vill ha för annat än extremt lovande forwards. Tvärtom. I allsvenskan behöver IFK en bra löpstark boxspelare med målsinne bredvid eller som ersättare till Totte Nyman. Det är inte Tim Prica, inte Kylian Seka (även om man drömmer om det). Aleksanjan är inte där över huvud. Elias Jemal har gjort en extremt bra säsong utifrån att han var ett lån från början. Är han tillräckligt målfarlig för att säljas för en större summa eller vill köparna avvakta en allsvensk vårsäsong? (korrigerat- i första versionen fanns felaktig fakta gällande hans kontrakt).
När Noel Sernelius för en månad sedan sa att ”jag stannar åtminstone året ut” antyder det att han vill bort. Men det bästa för hans utveckling är minst en säsong i allsvenskan. Det tror jag alla inblandade parter förstår. Oavsett om kontraktet förlängs eller inte.
Axel Brönner borde hittat en tränare som tror mer på honom än vad Eldar Abdulic gör. Jag tror också att Fransson och Dagerstål försvinner för de två bänkspelarna passar inte dagens IFK, var spelmässigt, inte kvalitémässigt och inte ekonomiskt. Dessutom är jag övertygad om att det finns lite ont blod mellan Gyllix och Fransson.
IFK har behov av båda, speciellt i allsvenskan. Att ha rutinerade inhoppare är guld värt. Dessutom förebilder både i omklädningsrum och på träningar. Men jag är inte säker på att klubbledningen uppfattar det så.
Neffati är inte speciellt attraktiv. Det enda som kan locka nån att betala mer än 3-4 miljoner är ifall han gör många mål sista fem matcherna.
Så till spelaren som inte älskas, trots hans absoluta lojalitet. Anton Eriksson lär bli en av allsvenskan bästa mittbackar i fall han nu spelar i den serien nästa år. Det verkar inte som om IFK är angelägna att behålla honom. Dessutom har ju IFK många gånger indirekt deklarerat att han helst ser två i trion Opsahl, Weber och Tamba som startande mittbackar. Jag tror inte de håller i allsvenskan, alla tre behöver en rutinerad mittback som styr dem men jag är rätt säker på att det är de tre som får förtroendet.
En genial lösning, ifall Anton nu ”säger adjö”, är att skola om Fransson till mittback. Han skulle vara fantastisk som det. Kommer troligtvis aldrig ske.
De här sista fem matcherna i Superettan borde kunna ge en del indirekta svar på frågorna ovan.
Lämna ett svar