Ok, jag är lite långsam med att summera. Är så mycket annat som ska skrivas (Maxtiofingrar), läsas (sportboksgenomgång), skötas (NBA-Fantasy), ses (film, fotboll och basket), ja jag tvingas till och med lönearbeta då och då. Plus träning! Plus Köpenhamn! Plus livet!
Så utmärkelser, betyg, kritik, kommentarer till NT:s halvfalska historieskrivning och spekulationer om var Alexander Fransson spelar nästa år får vänta lite. Låt oss ta det fundamentala, övergripande, först.
Allsvenskan. Att man är tillbaka överskuggar allt. Själv var jag tveksam ifall lågbudgetsatsningen skulle lyckas. Jag tror jag tippade IFK tvåa, trea. Att man skulle gå upp men inte utan problem. Det var innan Theo Krantz på en månad gått från Division 1-klass till allsvenskans nedre halvan klass. Innan Sernelius börjat assa och ännu bara sprang omkring. Ja, inte ens löpte (funktionellt) utan sprang (ständigt i rörelse). Innan Anton Eriksson var startspelare och Opsahl inte ens var f-cking påtänkt. Det var ett annat IFK då i mars månad.
Nästbäst är alltså hösten, hösten i Peking. För den visar inte enbart ett lag som är bäst och överlägset utan även att ett lag som är bäst behåller sin attityd. DET är stort. De enda andra exemplet jag kan komma på är Mjällbys 2025 när de krossade det allsvenska rekordet. De, hundraoddsarna. Alla andra överlägsna lag sänker tempo och motivation när de är klara. Jag tror ingen av de lag som gått upp från Superettan det senaste kvartsseklet har tagit 42 poäng av 48 möjliga sista 16 omgångarna. Ingen. Ingen i övriga elit-Sverige, kanske inte ens elitinternationellt. Attityd är ett annat ord för bra omklädningsrum. IFK borde ha nån slags utmärkelse för det!
Det är därför jag tror IFK kan placera sig med god marginal till nästa års allsvenska degradering. Dels att allsvenskan alltid har två, tre riktigt usla lag som endast tar poäng tack vare underskattning och att de flesta lagen inte har något att spela för efter september. Ta till exempel Djurgården, guldaspiranten som bara ställer ut skorna mot Halmstad. För att de tjänar alltför mycket pengar och var trötta på tränaren.
När IFK var klara för allsvenskan mötte man i de fyra sista omgångarna tre lag som kämpade för sin elitexistens, eller allsvenskt kval. Och ända vann man, avstannade, varje match överlägset. Just den känslan når långt.
Ps Hösten i Peking är som väl nästan alla vid det här laget vet en roman skriven säsongen 1946-47 av min franske favoförfattare Boris Vian. Han var egentligen jazzmusiker. Precis som alla hans fiktiva romankaraktärer är usla på sina yrken: doktorn, prästen, arkeologen och de tre som ska älska varandra men misslyckas kapitalt.
PSS Omklädningsrum 6 på Østerbro Stadion, en utspark från Parken i centrala Köpenhamn. Omklädningsrummet är ett permanent konstverk och ingår i BK Skjolds kulturverksamhet: Skjold Contemporary. Var på vernissage där i går, i omklädningsrum 3. Skjold är för övrigt Danmarks största fotbollsklubb, vad gäller spelande medlemmar, cirka 3500. Några av dagens herrlandslagsspelare, som Pierre-Emile Højbjerg startade här.
Lämna ett svar