Paris

  • Det påminde om OS. Längs gatorna uppför Montmartre var det knökfullt av folk – trots hällregn. Där stack Wout van Aert och endast Tadej Pogačar ur femmannaklungan, försökte hänga på. Men på toppen var han tio meter efter och sedan insåg han att med 5-6 km kvar, nedför på skakiga, såphala kullerstenar var det inte värt att…

    Read more →

  • I OS utan para tänker vi aldrig på vägen, de många åren av träning och lidande utan enbart på ögonblicket, segern. Den perfekta kroppen insvept i en nationsflagga. Plus eventuellt en tanke åt de som tar medalj. Att ”vara” fyra är det totala misslyckandet i förhållande till förväntningar. Och resultat, målet. Allt är nu, och…

    Read more →

  • Jag och OS 

    Blev förvånad över att rösten i telefonen var svensk. Än mer overkligt: den aristokratiska Stockholmsdialekten förklarade att jag skulle infinna mig på hästhoppningsarenan. Inom en timme.  Det var OS i Barcelona, jag var hemma i min lägenhet i Horta (inte så långt från arenan) och det var mycket ovanligt att någon ringde på telefon. Från…

    Read more →

  • Den rasande Ronald

    Hur pass bra fotbollstränare är Ronald Koeman? Kanske framstår kapaciteten tydligare efter kvällens sena bortakamp mot Alavés? Kanske är hans vrede efter Ansu Fatis generositet mer avslöjande?  Jag syftar på ”det vackraste målet i Barças historia” – det dagens födelsegris Ansu Fati gav bort till sin danske lagkamrat i 92:a CL-minuten mot Juve i onsdags…

    Read more →

  • Japaner är inte kända för att vara goda förlorare. Nu håller de på att förlora Sommar-OS till Corona och vice premiärminister Taro Aso hävdar att det över spelen vilar en förbannelse som visar sig i 40 års intervaller. En olympiad är alltså fyra år och en olympisk förbannelse 40… Det finns en urgammal japansk sed…

    Read more →