Svensk damfotbolls väg mot fiasko I

Alltför höga löner, inga åskådare och löjligt ojämn standard. I dagens DN publiceras en lång och intressant genomgång av Damallsvenskans ekonomiska problem. Det är bara ett av skälen till att svensk damfotboll borde läsa noga och tänka om.

För om ekonomin är en katastrof så är inte kvalitén mycket bättre. Jag ska i en kommande text förklara varför jag tror EM-slutspelet i Finland senare i sommar blir ett svensk fiasko.

Allra största problemen har dock Damallsvenskan. Trots att förutsättningarna är närmast optimala. De ledande lagen kommer från stora universitetsorter där konkurrensen är begränsad och genussolidariteten mer utbredd: Linköping och Umeå. I Malmö är man andralag, det är endast i Göteborg som damfotboll har svårt att hävda sig på grund av konkurrens, trots Torbjörn Nilsson som affischnamn.

Just fotbollens kvalité är inte så viktig i det här sammanhanget. Att svenska tjejer blir allt sämre betyder inget här förutom att det är utländska spelare som dominerar överallt. Speciellt på målvaktssidan.

Vad jag tänker på är istället hur Linköping slog Stattena borta med 3-1 och i Östgöta Corren klagar Kosovare Asllani på att de var ”kassa”; ”det stod 3-1 på tavlan men det borde stått 30-0”.

Är det inte bra fotboll så kan det i alla fall vara jämna, spännande matcher med helhjärtade insatser. Sån fotboll är alltid underhållande, oavsett nivå.

I år har jag sett Djurgården göra 7-0 på Stattena, sett LdB göra 7-0 på Piteå och sett Piteå tjejer förlora en match mot Kristianstad då mittfältet inte ens ville spela försvar och springa tillbaka. Och i förrgår hade LdB 37 avslut men gjorde blott två mål på Piteå.

Varför inte Piteå släppt in 10-15 mål i dessa matcher beror enbart på att man har två hyggliga mittbackar och en av damfotbollsvärldens bästa målvakter i Stephanie Labbé.

Sådana resultat, och sådan inställning har ju inte med elitidrott att göra. Och vem vill betala för att se eländet? Ifall nu svensk damfotboll har med elitidrott att göra över huvud taget?

Jag har sett många Allsvenska spelare i år som absolut inte hade platsat i vårt korplag. Tjejer som kunnat träna fotboll varje dag i tio år och ändå inte har bra teknik eller acceptabelork i förhållande till den träningsmängd de BORDE kunnat utnyttja. Men visst, konditionsmässigt, hade de utan tvekan platsat i Division 1 Ideella i Malmö.

Svensk elitdamfotboll borde fundera över sin framtid. Som det ju fungerar är liknelsen med ett AMU-center visserligen väldigt provocerande men tyvärr den enda relevanta.