Båstadtennis: Ytterligare elva centimeter Ellen är svensk damtennis enda hopp

Snygg bricka

För ett år sedan satt Ellen Allgurin och skrattade på presskonferensen. Hon hade visserligen förlorat sin andra seniormatch någonsin men det var ju kul ändå. Allt var nytt och roligt. Även att förlora i Båstad.

Nu satt hon där, blek och tagen, stirrade ner i golvet och kramade händerna i nervositet och besvikelse. Hon hade tagit fyra game och åkt ut i första omgången på ett sätt där siffror säger lite men ansiktet allt.

Ellen har förändrats. Hon är  inte bara 16 år nu, hon har vuxit elva centimeter mellan presskonferenserna, fått riktiga armar, byst, lårmuskler. Hon börjar se ut som en tennisspelerska även om inte gjorde det på centercourten.

Hon har kroppen och musklerna och viljan att bli en den bästa svenska tennisspelerskan på decennier. Bara hon och hennes tränare nu vågar skynda långsamt. Och göra om hennes backhand. Ellen är inte tillräckligt snabb i fötterna för dubbelfattad backhand. Hon hinner inte  med, räckvidden blir alltför liten.  Även om man växer snabbare än man vill.